Kate Bush – ”Never For Ever” (1980)

Detta var fröken Bush tredje album och den första fullängdaren hon producerade själv (tillsammans med Jon Kelly). Jag införskaffade denna platta i sena tonåren och har alltid upplevt den som tillhörande mittregionen i Kates skapelser. Den är på det hela taget bra, det finns några riktigt sköna låtar, samtidigt som det finns plattor med Kate som är ännu bättre. Och en del som är sämre. Ungefär som ett fotbollslag i division 2, alltså.

Det här är det (hittills) enda Kate Bush albumet utan titellåt (alltså, det finns ingen låt på plattan som heter Never For Ever) och det är den första platta där Kate använde trummaskiner och synthar.

Personligen tycker jag plattan på många sätt är ett steg framåt från den tidigare Lionheart, detta gäller både kvaliteten på låtarna, soundet och produktionen. Med andra ord hela plattan. Den innehåller också några spår som inte är låtar av det mer klassiska vers-refräng stuket utan som lutar mer åt stämningsskapare, t.ex. Delius och Night Scented Stock. Även om Kate på många sätt alltid hade varit en nyskapande och progressiv artist hade låtarna på de tidigare två plattorna ändå varit av det mer traditionellt strukturerade slaget. På Never For Ever tycks hon besöka lite nya marker, kanske är det hennes nyvunna frihet som producent som märks, vad vet jag.

Det var den första plattan med en kvinnlig soloartist i England som gick in som nummer 1 på försäljningslistorna, och den första platta överhuvudtaget med en kvinnlig soloartist som blivit nummer 1 i England. Det må låta märkligt, året hade ju ändå hunnit till 1980, men dessförinnan hade t.ex. Diana Ross & the Supremes varit etta, men strikt talat var det en grupp. Dessutom var det en kompilation, alltså en liknande Greatest Hits. På samma sätt hade Barbara Streisand varit etta med en Greatest Hits. Men Kate var alltså den första kvinna som blev etta med ett eget album. Denna skiva skrev historia på så sätt.

Precis som jag alltid upplevt denna platta som en medelmåttig Kateplatta jämfört med hennes övriga har jag spelat den medelmycket. Jag bör dock förtydliga att jag gillar, mer eller mindre, alla Kates plattor och hon är en av mina favoritartister. Så en medelmåttig Kateplatta är ändå en väldigt bra skiva (jämfört med mycket annat). Låten Army Dreamers har dessutom alltid varit en av mina absoluta Katefavoriter. Breathing är en annan favorit från plattan som tar upp det trevliga ämnet radioaktivt utsläpp upplevt av ett foster inne i mammas mage.

Plattan fick för övrigt ett lite annorlunda omslag i Japan, det europeiska var lite för vågat. Inte kan man ha en kvinna på bild där det flyger ut en massa fåglar underifrån kjolen. Istället förstorade man där upp en del av omslaget (inte kjolen). Kan även nämnas att Roy Harper är med och körar på plattan. Babooshka blev singeln som sålde bäst, den toppade på plats nummer 5 på listorna, personligen har jag dock aldrig tyckt speciellt bra om den låten.

Favoritlåtar

Army Dreamers

Breathing

Tracklist

Side A

1. Babooshka 3:20

2. Delius (Song Of Summer) 2:51

3. Blow Away (For Bill) 3:33

4. All We Ever Look For 3:47

5. Egypt 4:10

Side B

1. The Wedding List 4:15

2. Violin 3:15

3. The Infant Kiss 2:50

4. Night Scented Stock 0:51

5. Army Dreamers 2:55

6. Breathing 5:29

Rolling Stones – “Their Satanic Majesties Request” (1967)

Gör man livet enkelt kan man säga att denna platta delar upp Stonesfansen i två läger - hat eller kärlek. Visst, det finns säkert dom som också lämnas tämligen oberörda, men i skrifter som denna gäller det att polarisera! Jag tycker Rolling Stones är ett OK band men jag kan inte identifiera mig som ett fan, kanske är det därför jag tycker riktigt bra om denna platta. Kärlek? Kanske inte, men i alla fall en stark förtjusning.

Detta var Stones avstickare in i det psykedeliska landskapet då de tillfälligt lämnade sin vanliga bluesbaserade, mer smutsiga, rock och många avfärdar plattan som ett dåligt försök att svara på Beatles Sgt Pepper som släpptes tidigare samma år. Vissa av låtarna är inte speciellt bra och känns ganska konstruerat ”psykedeliska”, alltså att den psykedeliska touchen känns påklistrad, ”bara för att”. I dessa låtar tycker jag mig märka att Stones försöker sig på något de egentligen inte hör hemma i. Samtidigt finns ett antal riktigt sköna och klassiska låtar på plattan, t.ex. She’s a Rainbow och 2000 Light Years From Home. I min värld väger absolut de bra låtarna tyngre än de dåliga. En annan låt värd att nämnas är 2000 Man, en skön låt som KISS gjorde en cover på 1979.

Skivtiteln anspelar på texten som finns inne i brittiska pass, “Her Britannic Majesty requests and requires...".

Inspelningen av plattan var tämligen kaotisk. Den pågick från februari till oktober och avbröts regelbundet av rättegångar mot vissa bandmedlemmar pga droginnehav. Bandmedlemmarna (när de behagade komma) hade med sig mängder av vänner till studion och man visste aldrig vem som skulle dyka upp. Det gick så långt att producenten och managern Andrew Loog Oldham till sist gav upp och lämnade inspelningen. Följden av detta blev att Their Satanic… är den enda självproducerade Stonesplattan.

Bandet experimenterade med synthar, andra ljud och nya instrument. John Paul Jones stod för stråkarrangemangen och Paul McCartney och John Lennon är med och körar på Sing This All Together (men det är ändå inte en speciellt bra låt).

Mick Jagger säger: “There's a lot of rubbish on Satanic Majesties. Just too much time on our hands, too many drugs, no producer to tell us, ‘Enough already, thank you very much, now can we get just get on with this song?’ Anyone let loose in the studio will produce stuff like that. There was simply too much hanging around.”

Originalutgåvan hade en 3D-bild på omslaget som sedan gjordes om till en vanlig bild pga kostnadsskäl. Enligt personer jag pratat med på skivbörser så får man vara beredd att betala över tusenlappen för en platta med originalomslaget, och enligt en man så skall det också finnas en utgåva med ett silkesband på. För detta får man betala minst 10 000 kr, enligt samme man. Orginalutgåvan nedan.

Min platta med ett annorlunda omslag är en fransk återutgivning som gjordes vid ett senare datum, jag är dock osäker på vilket år. Namnet på denna serie av återutgivningar går under ”Lage d’or des Rolling Stones” vilket kan översättas ”Rolling Stones gyllene år”. Their Satanic… är vol. 8 i denna serie. Det är Decca som står för denna serie (som också gav ut orginalet).

Mick Jagger får avsluta:

“There's two good songs on it: She's A Rainbow, and 2000 Light Years from Home. The rest of them are nonsense... I think we were just taking too much acid. We were just getting carried away, just thinking anything you did was fun and everyone should listen to it. ”

Jag tycker i alla fall det är en bra platta.

Favoritlåtar

Citadel

She’s a Rainbow

2000 Light Years From Home

Tracklist

Side A

1. Sing This All Together 3:46

2. Citadel 2:50

3. In Another land 3:13

4. 2000 Man 3:05

5. Sing This All Together (See What Happens) 7:58

Side B

1. She’s a Rainbow 4:35

2. The Lantern 4:24

3. Gomper 5:12

4. 2000 Light Years From Home 4:45

5. On With the Show 3:40