Beatles – ”Beatles For Sale” (1964)

Ännu en platta på temat ”räddat ur mina föräldrars LP-samling”. Jodå, även en klassiker som denna var på väg mot okänd destination – soporna eller gåva till loppis. Jag hoppas den trivs bättre hemma hos mig.

Jag har alltid hävdat att jag gillar Beatles från plattan Revolver (1966) och framåt. Det var då Beatlarna började experimentera på allvar, både med musiken och sina sinnen. Det de gjorde innan har jag alltid uppfattat som lite töntigt och lättviktigt, låtar som She Loves You flimrar till i huvudet, och jag har aldrig förstått vad folk har yrat om när de hyllat Beatles tidiga alster. Jag är nu beredd att göra en så kallad pudel.

 

Beatles For Sale har jag inte lyssnat på sedan tonåren då jag provspelade några gånger i mitt uppväxthem. Men eftersom jag inte tyckte den var så mycket att ha, inte minst lät soundet gammalt, fick den ligga och bida sin tid. När jag idag lyssnar på skivan inser jag att den är riktigt, riktigt bra. Nu förstår jag att Beatles faktiskt var ett fantastiskt band även innan Revolver och att låtarna Lennon/McCartney skapade var något utöver det vanliga. Jo, jag vet att ett otal människor i alla år har hävdat just detta, men sent ska syndaren vakna.

Plattan spelades in under en intensiv period av Beatles karriär. Det hade bara gått en vecka efter att A Hard Days Night hade blivit färdiginspelad när man påbörjade de nya inspelningarna. Dessutom spelades den in parallellt med turnerande, TV-framträdanden, radioshower etc. Men Beatles skulle enligt sitt kontrakt släppa två plattor per år, så det var bara att köra så det ryker.

 

Eftersom tempot var så högt när det gällde att spela in plattor, hann inte Beatlarna skriva tillräckligt med sånger, därför gjorde man som man ofta gjorde då, fyllde ut med ett antal covers. Skivan innehåller åtta originallåtar och sex covers. Vissa rockabillynummer kan man i min värld klara sig utan, men i övrigt är det ett oerhört starkt startfält. Allra kändast är kanske Eight Days A Week, men det finns annat som är ännu bättre – No Reply, Baby’s In Black, Words Of Love, Every Little Thing m.m. Speciellt covern Words Of Love överraskade mig då den låter lite annorlunda än övrigt Beatles skapade, det är mer Byrds än Beatles.

Vi befinner oss fortfarande långt från Tomorrow Never Knows eller Sgt Pepper, och det är ibland svårt att föreställa sig att det bara är ett par år innan Beatles skapar dessa psykedeliska institutioner. Samtidigt skulle flera av låtarna från Beatles For Sale kunna platsa på t.ex. Revolver eller på någon av deras senare plattor. Allt Beatlarna gjorde från 1966 var ju inte flummig psykedelia utan det var ju fortfarande många ”normala” låtar med på skivorna. Lite experimenterande fanns det dock plats för på Beatles For Sale, i Mr Moonlight är det ett solo med en Hammond orgel, och i Every Little Thing bidrar Ringo med slag på en timpani.

 

Det är en för mig förvånansvärt mörk touch på många av låtarna och proffstyckarna på allmusic.com menar att utmattningen som en konsekvens av Beatles extremt intensiva år nu skiner igenom. Självklart kan jag rekommendera Beatles For Sale, jag är glad att jag slutligen har förstått Beatles storhet.

Omslagsfotot är för övrigt taget i Hyde Park i London.

Tracklist

Side A

1. No Reply 2:15
2. I’m A Loser 2:31
3. Baby’s In Black 2:02
4. Rock And Roll Music 2:30
5. I’ll Follow The Sun 1:46
6. Kansas City 2:33

Side B

1. Eight Days A Week 2:43
2. Words Of Love 2:12
3. Honey Don’t 2:55
4. Every Little Thing 2:01
5. I Don’t Want To Spoil The Party 2:33
6. What You’re Doing 2:30
7. Everybody’s Trying To Be My Baby 2:23

Bruce Springsteen – ”Born In The U.S.A.” (1984)

 

Jag var 12 år gammal när den här platta släpptes, och precis som många andra trodde jag titellåten handlade om hur stolt Springsteen var att vara född i USA. En patriotisk sång i sann amerikansk anda. Jag fascinerades också av Bruces röst som var den skrovligaste jag hade hört, och hans sång upplevde jag mer som ett skrikande, eller brölande. Det var nytt för mig, som 12-åring hade jag ingen aning om vem Springsteen var. Ärligt talat tyckte jag inte riktigt om det jag hörde, det fanns bättre grejer som spelades på radion, men Springsteen gjorde onekligen intryck på mig. Jag tyckte hans sångröst var helt galen.

 

Det här är en platta jag räddade undan skrotdöden ur mina föräldrars LP-samling för något år sedan, där den stod uppe på vinden på väg mot soporna. Även om jag inte är ett stort Springsteenfan kunde jag inte låta plattan slängas.

Born In The USA var Springsteens sjunde album, men faktum är att det mesta av plattan var inspelat redan ett par år tidigare, i samband med inspelningen av den mer mörka och akustiska Nebraska. På Born In The USA tar Springsteens musik en betydligt mer kommersiell väg och den blev 1985 års bäst säljande platta i USA, och Springsteens mest sålda album någonsin. Springsteen lyckades också med konststycket at få in sju singlar från plattan på USA:s topp-10-lista, en i det närmaste unik prestation (endast Michael Jackson och Janet Jackson gör honom sällskap i detta). Och eftersom Springsteens har haft tolv topp-10-singlar sammanlagt under karriären, kommer mer än hälften från Born In The USA. Och gillar man statistik kan man nämna att dess 84 veckor i rad på topp-10 listan är världsrekord, och att den ligger 3:a i tävlingen angående sammanlagda antal veckor på topp-10.

 

Trots alla dessa bekräftelser på plattans storhet så är den inte helt i min smak. Jag kan inte förneka att det är ganska bra låtar, lättillgängliga och med egna karaktärer. Men rockn’roll av det här slaget är helt enkelt inte riktigt min grej. Personlig favorit på skivan är utan tvekan den lugna och lite mörkare Fire. Jag är dock glad över att ha räddat skivan från sopdöden, jag ser hellre plattan i min samling än uppeldad och återvunnen som energi i våra element.

Kan tilläggas att titellåten inte är den patriotiska sång jag trodde som barn, den skall istället handla om Vietnamkrigets påverkan på USA och landets bristande förmåga att ta hand om veteranerna från detta krig. Även Reaganadministrationen missförstod sången till en början, och ville använda den i sin valkampanj.

 

Tracklist

Side A

1. Born in the U.S.A. – 4:39
2. Cover Me – 3:27
3. Darlington County – 4:48
4. Working on the Highway – 3:11
5. Downbound Train – 3:35
6. I'm on Fire – 2:37

Side B

1. No Surrender – 4:00
2. Bobby Jean – 3:46
3. I'm Goin' Down – 3:29
4. Glory Days – 4:15
5. Dancing in the Dark – 4:00
6. My Hometown – 4:34