Wire - "Chairs Missing" (1978)

Den här skivan var inte så lätt att hitta begagnad, varken i Sverige, eller här i Montreal. Men så plötsligt en dag, i en skivbörs med huvudsaklig inriktning mot punk, så stod den där i hyllan och väntade på mig. Raskt tyckte jag åt mig den, noterade orden 'Colored vinyl' på omslaget - Wow, ännu bättre! - kände den där fina kombinationen av glädje och överraskning, betalade och gick nöjt hem. Dagen hade plötsligt blivit så mycket bättre.

Väl hemma lade jag på den på skivtallriken och satte mig förväntansfullt i fåtöljen. Men något störde mig i musiken, Jag hade svårt att sätta fingret på exakt vad. Det var något i soundet, något märkligt. Jag noterade efter ett tag att inte en enda ton hölls rak, utan de svängde hela tiden upp och ned. Jag blev genast än mer misstänksam, skulle det verkligen vara så, och gick fram och observerade skivspelarens arm. Den åkte slalom på skivan. En lång vänstersväng, iiiooooo, och en lika lång högersväng, oooiiiiii, och så vänstersvängen igen. Skivan var fantastiskt snedpressad. Dagen blev genast mycket sämre.

B-sidan är felfri, men A-sidans slalomkörande gör att jag har ganska svårt att tycka om det jag hör, musiken låter inte så som det är tänkt att den ska göra, och det stör mig. Det här var Wires andra platta, och de hade blandat upp den mer renodlade punken med mer elektroniska inslag, och ordet artpunk används ibland för att beskriva musiken. Lyssnaren bjuds en del relativt enkla punklåtar till mörka kreationer som är mer svåra att definiera. Allt från lite trist till i det närmaste fantastiskt.

Det är en bra skiva. Försöker jag bortse från A-sidan ljudliga missvängningar, så förstår jag att även den sidan är bra. Men B-sidan skulle ändå vara min favorit. Låtar som I Am The Fly och Used To, måste ju alla tycka om. Speciellt den sistnämnda har jag fastnat rejält för. Den känns ganska långt ifrån punk, och det är kanske därför jag gillar den. Jag har egentligen aldrig varit någon punkälskare, och att jag gillar Wire beror troligen på att de ofta rör sig ganska lång ifrån den klassiska punken till ganska mörka platser. Det är bra grejer. Chairs Missing rekommenderas, men är troligen inte för alla.


Tracklist

Side A
1 Practice Makes Perfect 4:06
2 French Film Blurred 2:35
3 Another The Letter 1:06
4 Men 2nd 1:43
5 Marooned 2:21
6 Sand In My Joints 1:51
7 Being Sucked In Again 3:12
8 Heartbeat 3:15

Side B
1 Mercy 5:46
2 Outdoor Miner 1:45
3 I Am The Fly 3:06
4 I Feel Mysterious Today 1:56
5 From The Nursery 3:00
6 Used To 2:21
7 Too Late 4:16

Pink Floyd - "Delicate Sound Of Thunder" (1988)

Egentligen kan man inte klaga så mycket på den här plattan. Självklart är kvaliteten hög, musikerna av yppersta klass, soundet perfekt, (de flesta) låtar väldigt bra. Det är ju Pink Floyd. Men är det en nödvändig platta? Egentligen inte.

Jag hittade plattan på en lokal bok- och skivbörs, och köpte den dels för att komplettera min Pink Floydsamling, och dels för att den enda Floydskiva jag inte har, av deras ordinarie skivutgivning, är A Momentary Lapse Of Reason, och många av de låtarna finns med här. På så sätt kan jag fortsätta att rättfärdiga att jag inte köpt A Momentary... (jag gillar den inte). Den skivans höjdpunkt On the Turning Away finns med här i en mäktig version, dessutom finns Learning To Fly också med, A Momentarys... andra någorlunda bra låt. Så varför inte? Skivan var inte så dyr.

Men annars är det Pink Floyds tidigare alster som tilltalar mig på skivan. Det är en dubbelplatta, och den andra plattan innehåller enbart Floyds tidigare material, medan den första enbart innehåller nya låtar året det begav sig, 1988, förutom öppningslåten Shine On You Crazy Diamond. Låtarna är tagna från fem konserter bandet genomförde på Long Beach, NY, sommaren 1988.

Men jag vill påstå att det egentligen inte finns någon jättestor anledning att han den här skivan i hyllan. I alla fall inte om man har originalskivorna. Så mycket nytt ger inte liveversionerna, och det påverkar i alla fall mig negativt i lyssningbemärkelse att höra deras tidigare alster med endast tre fjärdedelar av gruppen som skapade dom (Waters hade lämnat PF långt innan den här liveplattan spelades in). Det är som att något saknas. Dessutom är jag något tudelad till när artister spelar sina gamla låtar, publikfavoriterna, troligen främst just för att det är det folk vill höra. Man lutar sig mot gamla trygga låtar man spelat tusen gånger, och troligen inombords för länge sedan har lämnat för nya musikaliska skapelser. Men samtidigt är det förstås de låtarna som jag också tycker bäst om och vill höra. Ja, det är kluvet.

Men som sagt, egentligen finns det inte så mycket att klaga på gällande den här skivan. Trots det kommer jag fortsätta att lyssna på originallåtarna de flesta dagar. Vetskapen om att kontexten när de spelades in var annorlunda, det var nya skapelser de arbetade med och spelade in, gör de mer intressanta. Och de "nya" låtarna på den här plattan, har jag aldrig varit speciellt intresserad av.


Tracklist

Side A
1. Shine On You Crazy Diamond 11:45
2. Learning To Fly 5:07
3. Yet Another Movie 7:03
4. Round And Around 0:33

Side B
1. Sorrow 9:44
2. The Dogs Of War 7:13
3. On The Turning Away 7:35

Side C
1. One Of These Days 6:17
2. Time 5:18
3. Money 9:42
4. Another Brick In The Wall Part II 5:17

Side D
1. Wish You Were Here 4:50
2. Comfortably Numb 8:42
3. Run Like Hell 6:42