Bob Dylan – ”Nashville Skyline” (1969)

Tänk om jag är en sån som gillar country. Cowboyhatt, boots med sporrar och en pickup runt hörnet. När folk frågar mig vilken sorts musik jag gillar har det ofta varit enklare att säga vad jag inte lyssnar på. Dansband, opera och country ingår i den listan. Jag har alltid gjort ett undantag för Lee Hazlewood, hans variant av country är OK, men de andra…

Bob Dylan har inte heller varit någon större favorit. Visst, han har utan tvekan skrivit fantastiska sånger, men hans sångröst och låtarnas sound har aldrig tilltalat mig. Bob Dylan brukar jag tänka är en av få artister där andras covers är bättre än originalet.

Nashville Skyline har fått mig att tvivla på mig själv och ifrågasätta delar av min identitet och historia. Tänk om det är så att jag helt enkelt inte kommit ut ur garderoben. Tänk om jag är en countryälskare. Vad skulle mina föräldrar säga?

 

Nashville Skyline var Dylans nionde studioalbum och ganska annorlunda än de föregående. Första gången jag hörde Lay Lady Lay på en samlings-CD jag har, vägrade jag tro att det var Dylan. Det måste vara en cover, eller ett taskigt försök att lura på folk hemmainspelningar som utgavs för att vara Dylan. Utan tvekan dock en skön låt, som jag direkt föll för, och som jag senare förstod Dylan förstås sjöng, trots att han lät så… annorlunda.

På Nashville Skyline sjunger Dylan med en helt annan röst än sin brukliga, det är en djupare, mjukare och skönare stämma (enligt mig). Och musiken är country inspelad i Nashville. På öppningslåten Girl From The North Country sjunger han till och med duett med Johnny Cash. Cash närvarade en hel del på inspelningen av plattan, och de spelade in fler duetter, dock användes bara en på plattan. Dylan hade på den föregående plattan John Wesley Harding några countryinspirerade låtar, men på Nashville Skyline tog han steget fullt ut.

 

En annorlunda Dylanplatta som jag varmt kan rekommendera, även till dom som inte gillar country. Här bjuds på en ganska avspänd country utan gnällande sydstatsröster, banjos eller fioler. Det är ett skönt sound och många sköna låtar. Klassikern Lay Lady Lay är en favorit, andra sköna alster är nämnda öppningslåten, I Threw It All Away och Tonight I’ll Be Staying Here With You. Och visst hörs det emmelanåt åt att det är Dylan, helt fri från sitt arv är han inte.

Jag hävdar fortfarande att country inte är min favoritmusik, men jag har i och med Nashville Skyline hittat ännu ett undantag. Plattan togs emot väl av publik och press och fick höga placeringar på listorna, inklusive en förstaplats i England. Mitt ex har en text i guld där det framgår att den är förbjuden att sälja, den är endast för promotion. Det gör den ju i det närmaste olaglig att äga, vilket kittlar rebellen inom en.

 

Tracklist

Side A

1. Girl From The North Country 3:41
2. Nashville Skyline Rag 3:12
3. To Be Alone With You 2:07
4. I Threw It All Away 2:23
5. Peggy Day 2:01

Side B

1. Lay Lady Lay 3:18
2. One More Night 2:23
3. Tell Me That It Isn’t True 2:41
4. Country Pie 1:37
5. Tonight I’ll Be Staying Here With You 3:23