Ett djupdyk ner i progvärlden via Gentle Giants fjärde platta Octopus. Kan det vara något? I progvärlden är det ofta en balansgång mellan det sköna, lite svåra och alltför svåra. Jag brukar hävda att Gentle Giant alltid lyckas hålla sig på rätt sida om balanspunkten. Även deras regelbundna utflykter i de mer komplexa och märkliga ljudlandskapen är trevliga att lyssna på och relativt lättillgängliga, i alla fall på Octopus. Med det sagt så skall nämnas att Gentle Giant anses vara ett av de mer experimentella banden inom 70-talets progressiva musik, och musiken de gjorde var ovanligt komplex, även sett till genren de tillhörde. Så de ska inte underskattas.
Gentle Giant bestod vid tiden för inspelningen av de tre bröderna Shulman, Kerry Minnear, Gary Green och den nye trummisen John Weathers. Nästan samtliga medlemmar var multiinstrumentalister och ytterst skickliga på sina respektive instrument. Det är kul att titta på konsertklipp med bandet på Youtube, då de obekymrade byter instrument mitt i låtarna och utan problem fortsätter lira. På plattan spelar de ofta upp till tre instrument var i varje låt.
Octopus anses av många vara starten på Gentle Giants bästa musikaliska period, Ray Shulman hävdar att det är deras bästa platta (eventuellt tvåa efter Acquiring The Taste). Och som nämnts gillar jag Octopus. Den är varierad och kul att lyssna på. Även om det kan vara väldigt komplexa arrangemang och musik som ligger utanför det helt självklara så blir det aldrig för svårt. Många andra grupper inom samma genre gör ibland musik som man kan misstänka är svår bara för sakens egen skull, och det blir svårt att uppskatta det jag hör. Gentle Giant faller inte i den fällan på Octopus.
En av mina favoriter på plattan är Think Of Me With Kindness. En vacker låt som kanske är den som är minst "progressiv" på skivan. Gillar man progressiv musik så kan plattan absolut rekommenderas, gillar man mer lättillgänglig rock och pop så kanske Octopus kan upplevas som lite för svår och märklig, misstänker jag. En lustig detalj är att Gentle Giant, innan Octopusturnén, agerade förband åt Black Sabbath ett antal konserter. Denna kombination gick inte hem hos publiken, kan man lugnt säga, som högljutt uttryckte sitt missnöje med progbandet på scen.
Plattan jag har är den nordamerikanska pressningen, jag hittade den för 25 spänn i fint skick i en lokal skivbörs här i Montreal, vilket förstås inte gick att motstå (jag har den på CD sedan tidigare). Det europeiska omslaget ser ut så här:
Tracklist
Side A
1. The Adevent Of Panurge 4.42
2. Raconteur, Troubadou 4.03
3. A Cry For Everyone 4.06
4. Knots 4.10
Side B
1. The Boys In The Band 4.33
2. Dog's Life 3.12
3. Think Of Me With Kindness 3.32
4. River 5.51
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar