Genesis - "Nursery Cryme" (1971)

Det här var Genesis tredje album och det album där de tydligare tog ett steg in i den progressiva världen, från den mer folkorienterade musiken på albumen innan. Nya medlemmar var trummisen Phil Collins och gitarristen Steve Hackett, övriga medlemmar utgjordes av Peter Gabriel, Tony Banks samt Mike Rutherford. Med andra ord en musikalisk förstafemma i nivå med Tichonovs ryska 80-talslandslag.

Öppningslåten, The Musical Box, är en tio minuters episk klassiker som bara den är värd inköpet av skivan. Nu går Nursery Cryme att hitta ganska billigt, i alla fall här i Montreal, så för det krävs i och för sig inte så mycket. Men det räknas väl som en av Genesis bästa låtar, även om jag inte har järnkoll på deras skivkatalog. Ganska långt ifrån I Can't Dance är det i alla fall, och det är i positiv bemärkelse. På den här tiden låg Genesis, tillsammans med band som Yes, King Crimson, Gentle Giant m.fl., i framkanten av utvecklingen av den progressiva genren, och var långt ifrån den mer kommersiella bandinkarnationen under senare år.

En annan välkänd och omtyckt låt från skivan är The Return Of The Giant Hogweed, också det en lång låt från A-sidan, dock ingen av mina favoriter. Spår 2 från första sidan är For Absent Friends, en lugnare låt, där Phil Collins för första gången hörs sjunga i Genesis. Collins skulle ju senare bli huvudsångare när Peter Gabriel lämnat gruppen. Personligen tycker jag Collins och Gabriel låter väldigt lika på skivan, och det var inte förrän jag läste att det var Collins som sjöng på låten, som jag förstod det. Min personliga favorit, tillsammans med The Musical Box, är öppningsspåret på andra sidan, Seven Stones. Precis som The Musical Box, vindlar den sig fram genom lugna partier till de rent bombastiska.

Gruppen hade en köpt en mellotron från King Crimson en tid innan inspelningen, och den hörs med jämna mellanrum i olika låtar, kanske sätter den sin allra största prägel på avslutningsnumret The Fountain Of Salmacis. Mellotronen och vissa låtar ger i alla fall mig vibbar om att Moody Blues kanske stod för en del av inspirationen.

Ett bra album, kanske inte ett album man direkt tar till sig, utan det kan krävas en lyssningar. En blandning av de nämnda riktigt sköna låtarna, med en del lite mer intetsägande. För att vara progressiv musik så är den relativt lättillgänglig, det finns betydligt svårare musik inom genren.


Tracklist

Side A
1. "The Musical Box" 10:28
2. "For Absent Friends" 1:46
3. "The Return of the Giant Hogweed" 8:12

Side B
1. "Seven Stones" 5:10
2. "Harold the Barrel" 2:59
3. "Harlequin" 2:56
4. "The Fountain of Salmacis" 7:55