Bo Hansson - "Magician's Hat" (1973)

Det här var Bo Hanssons andra soloalbum, och i Sverige gavs den ut 1972 under namnet Ur Trollkarlens Hatt. Men eftersom jag till min glädje fann den här i Montreal, så är det den nordamerikanska versionen jag har i hyllan, och i övriga världen gavs den ut året efter. Hanssons solodebut är mer känd, Sagan om Ringen, men den här är också bra.

Magician's Hat är något mer lättillgänglig än föregångaren, då Hansson har rört sig lite närmare den musikaliska mittfåran, även om det fortfarande är väldigt långt ifrån Svensktoppen. Jag uppskattar att den dystra, neurotiska stämningen som regerar på Sagan om Ringen, inte återfinns här. Man blir inte obehaglig till mods av Magician's Hat. Å andra sidan är hans första platta mer unik, det är svårt att återfinna någon liknande skiva, medan musiken på hans andra släpp till viss del liknar en del annan samtida musik, främst ur den progressiva och jazzfusiongenren.

På någon låt hörs lite körande, i övrigt är det instrumentalt. Det är förstås mycket elorgel och synth, eftersom det är Hanssons huvudinstrument, men även tvärflöjt, gitarr och saxofon ges en hel del utrymme. Kanske en lite mer ofokuserad skiva är föregångaren, men det flyter aldrig ut i långa jam utan mål och mening. En del av det lite spretigare intrycket kan nog förklaras med att många låtar är väldigt korta, vilket gör att det hoppar lite mer hit och dit. För mig är det en kul skiva att jamma med i med min egen tvärflöjt, eftersom musiken ger mycket utrymme för frihet och egna påhitt.

Så gillar man instrumental, progressiv musik med lite jazzinfluenser, så kan Magician's Hat vara något. Det är ofta lite småflummigt och jag gissar på att många holkar har rökts medan skivan snurrat på skivtallriken. En inte helt enkel skiva att ta till sig, men jag föredrar nog den här gentemot Sagan om Ringen, just för att den ändå är lite mindre utmanande i sin utformning.


Tracklist

Side A
1. "The City" – 7:20
2. "Divided Reality" – 6:17
3. "Elidor" – 1:34
4. "Before the Rain" – 1:31
5. "Fylke" – 1:50
6. "Playing Downhill into the Downs" – 1:39

Side B
1. "Findhorn's Song" – 1:43
2. "Awakening" – 2:43
3. "Wandering Song" – 3:13
4. "The Sun (Parallel or 90°)" – 7:07
5. "Excursion with Complications" – 3:23

Jayson Lindh - "Cous Cous" (1972)

Bakom den lite udda stavningen är det förstås vår Björn J:son Lindh som döljer sig. Internationellt gick han under det mer anglosaxiska namnet Jayson, och eftersom jag bor i Montreal är det ju ofta de nordamerikanska utgåvorna jag hittar av plattor. Det är ett relativt nytt inköp. Jag spelar tvärflöjt sedan ett år, och upplyste häromveckan min lärare om J:son Lindh, tvärsäker på att han skulle veta vem det var. Men det gjorde han ju förstås inte, så jag skickade honom en länk med lite info, och han svarade med en youtubelänk med låten Abdo. Riktigt skön låt, så jag blev glad när jag ett par dagar senare hittade Cous Cous i lokala skivbörsen, där Abdo är avslutningsnumret. Ett bra pris också, de hade faktiskt två ex av plattan, så Jayson Lindh verkar ju inte vara helt obskyr här.

Det blir ännu en bekräftelse på att det tidiga 70-talet var en skön plats då denna skiva låg ett antal veckor på Kvällstoppen, en femte plats som bäst. Instrumental tvärflöjtsdominerad musik tror jag skulle ha svårt att hitta in på listorna idag, Folk var mer öppensinnade på den tiden. Skivan blandar och ger, det är vissa ganska lättsmälta, på gränsen till smöriga, låtar som skulle passa in i en mjukporrfilm från nämnda årtionde (enligt en kompis som har sett en sådan film en gång), Men sedan byts det raskt ut mot stökig fusionjazz för att ovanpå det även bjuda på ett par låtar som idag skulle definieras som worldmusic. Mellanösterninspirerade tongångar  där bl.a. tabla, luta och congas hörs. Det är ett tydligt 70-talssound, vilket främst är att tacka tvärflöjten för. Jag tror den hade sin storhetstid under dessa år, tyvärr, jag ser gärna mer av den i dagens musik. Ta vilken låt som helst, Oops, I did it again med Britney Spears, och lägg till en tvärflöjt som lirar med och som får sola lite. Vips, så lyfts låten ett antal nivåer.

Det här var Jayson/J:son Lindhs tredje soloalbum, och på plattan hörs bl.a. Janne Schaffer. 1973 gavs den ut i delar av övriga världen. En bra platta som jag tycker man kan införskaffa. Tack vare dess lite vilda blandning blir den en ganska varierande upplevelse. Den nämnda låten Abdo bjuder på lite sång, i övrigt är det instrumentalt. Abdo är nog min favoritlåt från plattan, där tablan ger ett skönt driv och det "normala" trumsetet står för ramen i musiken. Här får andra musiker ta ganska mycket plats, en 10 minuters musikalisk jordenruntresa. Efter att själv ha spelat tvärflöjt ett år, tror jag att jag snart kan vara på J:son Lindhs nivå, lite till övning bara. Sedan ska jag se till att tvärflöjten åter kommer ut på arenorna och in i listpopen.


Tracklist

Side A
1 My Machine 4:02
2 Good Time Charlie's Got The Blues 2:56
3 Bobo 5:15
4 El Henna 2:49
5 Kiki 3:45

Side B
1 Elastic Springtime 3:28
2 The Booster Pump 3:19
3 Abdo 10:10