A Place To Bury Strangers - "Worship" (2012)

Den här skivan var en av julklapparna jag fick av min familj, alltid en trevlig överraskning, speciellt då min fru inte har en aning om vad hon köper. Det här var ett helt nytt band för mig, och för henne. Tydligen har de förärats epitetet New York's loudest band. Jag kan höra varför.

Det här var tremannabandets tredje platta och ofta är det en veritabel ljudmangling lyssnaren utsätts för. Ylande och klösande gitarrer dominerar, körda genom diverse effekter, som skär ända in i märgen. Över det hela vilar någon sorts 80-talskänsla, och det påminner kanske om Sisters Of Mercy eller Jesus and Mary Chain, i en extremare version. Shoegazing en definition som ofta används om bandets musik, det finns något lite drömskt över låtarna mitt bland kaukafonin, och ibland tänker jag att så här skulle Spiritualized och Smashing Pumpkins låta om de gjorde musik tillsammans.

Till en början hade jag lite svårt för skivan, den var för brutal och högljudd, det var svårt att urskilja vad som fanns under ytan. Men ju mer jag lyssnar på den, ju bättre tycker jag om den. Har man väl blivit någorlunda vän soundet, så är låtarna ganska sköna. Trots detta, är nog öppningslåten på sida B, Dissolved, min favorit, då den är skivans lugnaste och närmast det som kan beskrivas som lättillgängligt. På det hela taget en ganska svår och mörk skiva, som absolut är en utmaning. Allmusic använder följande adjektiv för skivans mood: Aggressive, Druggy, Hypnotic, Volatile, Atmospheric, Dramatic, Intense, Trippy, Cathartic samt Tense/Anxious. Ur detta perspektiv är musiken antingen väldigt bred och allomfamnande, eller totalt schizofren.


Tracklist

Side A
1 Alone 2:27
2 You Are The One 4:09
3 Mind Control 3:14
4 Worship 3:55
5 Fear 4:51
6 Why I Can't Cry Anymore 3:41

Side B
1 Dissolved 5:23
2 Revenge 5:05
3 And I'm Up 3:46
4 Slide 3:39
5 Leaving Tomorrow 4:16