Jet Black - "In Paradox" (2014)

Temat julklappar fortsätter. Lokal musik denna gång, ett band från staden Quebec, och deras andra platta (tror jag). Det var min fru som gav mig den, som jag antar att hon lite på måfå plockade ur en back på den lokala skivbörsen. Om jag förstått infon på nätet rätt, har den bara tryckts i 500 ex - 100 på vit vinyl, och resten på svart. Jag har den svarta varianten (ny). Det tycks vara en självutgiven sak, sådana plattor kan ju innebära vad som helst.

Soundet låter mycket 90-talets grunge, inte en nostalgisk krydda, utan full-blown grunge. Hade jag inte vetat vad som spelades på stereon, hade jag gissat Nirvana, Pearl Jam, Stone Temple Pilots eller något av de andra grungeinstitutionerna. Med andra ord är det ganska högljutt, mycket gitarrer och relativt ösigt. Grungen har i mina öron alltid haft något mörkt och destruktivt över sig, så även här. Ingen lättsam, harmonisk bakgrundsmusik. Det osar desperation och ilska över musiken.

Jag har några plattor från 90-talet med Alice In Chains och Stone Temple Pilots (och Smashing Pumpkins om de ska räknas till grungen), men genren har aldrig varit någon favorit. Så därför är jag inte rätt målgrupp för den här skivan. Det känns som om det inte funkar lika bra att lira grunge idag, jämfört med andra, tidigare musikgenrer. Medan disco, heavy metal, synth, psykedelia och diverse andra stilar ur det förgångna, tacksamt kan återanvändas, det låter bra, känns grungen som om den hörde hemma under 90-talet och skall där förbli. Kanske är det för tidigt att lira grunge igen? Jet Black behöver kanske vänta tio år. Så ingen platta för mig, men för den som har grungen levande, kan det vara något.


Tracklist

Side A
1 Deep Space 4:09
2 Running in Circles 3:17
3 Smothering 5:05
4 Air Deprivation 1:03
5 Blank Note 3:46

Side B
1 P. Report 4:08
2 Star Cluster 3:21
3 Pull 3:53
4 Monolith 1:03
5 In Paradox 5:27