tisdag 15 november 2011

Kate Bush – ”Never For Ever” (1980)

Detta var fröken Bush tredje album och den första fullängdaren hon producerade själv (tillsammans med Jon Kelly). Jag införskaffade denna platta i sena tonåren och har alltid upplevt den som tillhörande mittregionen i Kates skapelser. Den är på det hela taget bra, det finns några riktigt sköna låtar, samtidigt som det finns plattor med Kate som är ännu bättre. Och en del som är sämre. Ungefär som ett fotbollslag i division 2, alltså.

Det här är det (hittills) enda Kate Bush albumet utan titellåt (alltså, det finns ingen låt på plattan som heter Never For Ever) och det är den första platta där Kate använde trummaskiner och synthar.
Personligen tycker jag plattan på många sätt är ett steg framåt från den tidigare Lionheart, detta gäller både kvaliteten på låtarna, soundet och produktionen. Med andra ord hela plattan. Den innehåller också några spår som inte är låtar av det mer klassiska vers-refräng stuket utan som lutar mer åt stämningsskapare, t.ex. Delius och Night Scented Stock. Även om Kate på många sätt alltid hade varit en nyskapande och progressiv artist hade låtarna på de tidigare två plattorna ändå varit av det mer traditionellt strukturerade slaget. På Never For Ever tycks hon besöka lite nya marker, kanske är det hennes nyvunna frihet som producent som märks, vad vet jag.

Det var den första plattan med en kvinnlig soloartist i England som gick in som nummer 1 på försäljningslistorna, och den första platta överhuvudtaget med en kvinnlig soloartist som blivit nummer 1 i England. Det må låta märkligt, året hade ju ändå hunnit till 1980, men dessförinnan hade t.ex. Diana Ross & the Supremes varit etta, men strikt talat var det en grupp. Dessutom var det en kompilation, alltså en liknande Greatest Hits. På samma sätt hade Barbara Streisand varit etta med en Greatest Hits. Men Kate var alltså den första kvinna som blev etta med ett eget album. Denna skiva skrev historia på så sätt.

Precis som jag alltid upplevt denna platta som en medelmåttig Kateplatta jämfört med hennes övriga har jag spelat den medelmycket. Jag bör dock förtydliga att jag gillar, mer eller mindre, alla Kates plattor och hon är en av mina favoritartister. Så en medelmåttig Kateplatta är ändå en väldigt bra skiva (jämfört med mycket annat). Låten Army Dreamers har dessutom alltid varit en av mina absoluta Katefavoriter. Breathing är en annan favorit från plattan som tar upp det trevliga ämnet radioaktivt utsläpp upplevt av ett foster inne i mammas mage.

Plattan fick för övrigt ett lite annorlunda omslag i Japan, det europeiska var lite för vågat. Inte kan man ha en kvinna på bild där det flyger ut en massa fåglar underifrån kjolen. Istället förstorade man där upp en del av omslaget (inte kjolen). Kan även nämnas att Roy Harper är med och körar på plattan. Babooshka blev singeln som sålde bäst, den toppade på plats nummer 5 på listorna, personligen har jag dock aldrig tyckt speciellt bra om den låten.


Favoritlåtar
Army Dreamers
Breathing


Tracklist
Side A
1. Babooshka 3:20
2. Delius (Song Of Summer) 2:51
3. Blow Away (For Bill) 3:33
4. All We Ever Look For 3:47
5. Egypt 4:10

Side B
1. The Wedding List 4:15
2. Violin 3:15
3. The Infant Kiss 2:50
4. Night Scented Stock 0:51
5. Army Dreamers 2:55
6. Breathing 5:29



1 kommentar:

  1. Har aldrig varit någon större fan av Kate men detta album är hyvens om man säger. Lyssnade faktiskt på låten Army Dreamers häromdagen. Riktigt bra. //Tommy

    SvaraRadera