Giorgio Moroder – E=mc² (1979)
 

 1979. Disco. Studio 54, kokain och dans. Ahhh, det var tider det… Tyvärr var undertecknad bara sju år gammal året denna platta gavs ut och var lyckligt omedveten om allt vad glamoröst uteliv hette. Och Sveriges jetset var väl inte riktigt i samma liga som New Yorks dito.

Italienaren Giorgio Moroder får väl nästan anses vara en legend inom musikvärlden, speciellt dans- och discovärlden. Han har producerat artister som Donna Summer, David Bowie, Blondie, Bonnie Tyler, Freddie Mercury, The Three Degrees m.fl. Han grundade Music Land Studios i München där ELO, Led Zeppelin, Queen och Elton John har spelat in. Han har dessutom gjort ett stort antal egna album inklusive en rad soundtracks, inte minst soundtracket till det episka mästerverket Scarface, alla gangsters favoritfilm – Say hello to my little friend! Senast dök han upp på Daft Punk’s nya platta Random Access Memories.

 

E=mc² är en renodlad elektronisk discoplatta. Inga gitarrer, bas eller trummor. Inget blås. Ingen triangel. Detta var ovanligt 1979. Även om elektroniken sedan länge fanns inom discon, samsades den oftast om utrymmet med stråkar, blås och grooviga gitarrytmer. Visst fanns det band som Kraftwerk och Tangeringe Dream som sysslade med enbart elektronisk musik, men de befanns sig ju knappast i dans- och discovärlden.

Personligen har jag aldrig varit en discofantast, så plattan borde inte vara i min smak, det är så mycket yta i discomusik. Samtidigt kan jag inte ljuga – det är en ganska kul skiva! Falsettsången på låtarna ger Bee Gees vibbar, det är uptempo och dansant. Allmusic.com ger plattan en 4:a och skriver:

“This is the electronic dance music that preceded the rise of techno, house, and industrial noise, and it came at a time when hip-hop was in its infancy and the rave subculture had yet to be invented. Even though the songs themselves are average, Moroder and Faltermeyer's futuristic production makes E=MC2 a historically interesting LP that anyone who has enjoyed electronic dance rhythms needs to check out.”

 

Och eftersom jag själv under 90-talet var en stor torsk på goatrance (som det kallades på den tiden) så antar jag att E=mc² har sin givna plats i samlingen.

Mitt ex inköptes för övrigt i Quebec, Kanada, och är utgiven på Casablanca. Eftersom det är KISS gamla bolag så tror jag alltid att jag ska få höra Detroit Rock City när jag lägger på den på skivtallriken. Avslutningsnumret på skivan, tillika titellåten, avslutas med att Moroder berättar vilka som varit med och gjort plattan, till ett discobeat. Det är ganska kul.

 

 

Tracklist

Side A

1. Baby Blue 4:53
2. What A Night 4:55
3. If You Weren’t Afraid 5:16

Side B

1. I Wanna Rock You 6:30
2. In My Wildest Dreams 4:37
3. E=mc² 4:32