Men räds icke. Red Queen To Gryphon Three är inte någon svår platta. Tvärtom, trots sin tillhörighet i den progressiva genren, dess fyra låtar på cirka tio minuter/st, och dess eventuellt annorlunda tema är det en riktigt skön platta. Och egentligen inte alls speciellt konstig.
Instrumentala plattor är intressanta. Dels så är de i en klar minoritet (tror jag), i alla fall om det handlar om relativt modern musik. Dels blir låtarna annorlunda i brist på den sedvanliga strukturen av sjungen vers, vers, refräng. I värsta fall blir de strukturlösa och tråkiga. I bästa fall blir de fascinerande musikresor. Det kan bli både suggestivt och mörkt, eller ljust och energifyllt. I mina skivhyllor finns exempel på alla sorter (kan nämnas att jag under 90-talet lyssnade mycket på psykedelisk trance, där många låtar var ypperliga exempel på suggestiva skapelser som grävde i det undermedvetna).
Gryphon var ett engelskt progressivt band, och dagens tema var deras tredje platta, och den enda jag har med bandet. Tydligen räknas den till en av deras bästa, av deras fem utgivna. Bandet splittrades 1977, men framförde en konsert 2009. Rykten har länge florerat om en ny platta, och bandet planerar att turnera nästa år (2015). Om det blir verklighet återstår att se (planer har tydligen funnits tidigare).
Jag kan rekommendera den här plattan. Gryphon har skapat njutningsbar musik, som är precis lagom annorlunda. Det blir aldrig för svårt eller konstigt, och blandningen av medeltida klassiska toner med mer moderna tongångar funkar riktigt bra. Ja, om tongångar från 1974 ska räknas som moderna, förstås. Jag vill på ett positivt sätt häva att det är en intressant platta. Och jag saknar aldrig sången.
Tracklist
Side A
1. Opening Move 9:42
2. Second Spasm 8:15
Side B
1. Lament 10:45
2. Checkmate 9:50
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar