Jag var länge misstänksamt inställd till Blondie. Allt jag hade hört var Heart Of Glass, i och för sig en skön låt som letade sig in i mitt barndomshem via en danstävling på ett disco där min bror vann den, men ändå en relativt kommersiell discolåt som den musikaliskt medvetne Markus inte riktigt kunde acceptera som närvarande i samlingen. Blondie var en grupp som skapade lättsmält kommersiell pop som roade den breda massan. Inget för konnässören. Det här höll egentligen i sig till ganska nyligen. Jag hade förstås fel, som så ofta när det gäller idéer om musik man egentligen aldrig har hört. Blondie skapade i alla fall på Parallel Lines riktigt sköna grejer.
Och ja, Blondie är namnet på gruppen inte sångerskan, som jag och så många andra har trott. Sångerskan är förstås Debbie Harry.
När jag första gången lyssnade på den här skivan insåg att jag faktiskt kände till en annan låt med gruppen, One Way Or Another, som var en av många hits från albumet. Jag var ju bara 6 år gammal när det släpptes, så uppenbarligen är det denna låt tillsammans med Heart Of Glass som tydligast har förts över till senare generationer.
Australiensaren Mike Chapman har producerat plattan och han har beskrivit att Blondie var den sämsta grupp han någonsin arbetat med när det gäller musikaliskt kunnande/utövande. Flera av medlemmarna uppmanade han att fokusera på låtskrivandet istället för att spela. Men tack var studioteknik (antar jag) märker i alla fall inte jag något av det. Stämningen i studion var väl inte heller den bästa, eftersom ingen av bandmedlemmarna egentligen gillade varandra, enligt Chapman, förutom Debbie Harry och Chris Stein förstås, som ju var ett par.
Nåväl, skivan innehåller en rad guldkorn. Den brukar beskrivas som en pop/new wave platta, och jag tycker att man tydligt hör spår av punk i flera av låtarna. Heart Of Glass är inte en representativ låt för plattan, då den är ganska ensam om sitt discosound. Hälften av låtarna gavs ut som singlar, men mina favoriter tillhör de som inte gjorde det - den mer suggestiva och lugna Fade Away And Radiate och den Bowieaktiga Pretty Baby.
Generellt en ganska tempofylld, kokainindränkt, platta med många kvalitativa låtar. Debbie och Chris Stein fick några år senare så pass grava narkotikaproblem så att de mer eller mindre förlorade allt de ägde, enligt vad jag läst på den tillförlitliga källan internet. Men 1978 var livet fortfarande ganska kul.
Tracklist
Side A
1. Hanging On The Telephone 2:17
2. One Way Or Another 3:31
3. Picture This 2:53
4. Fade Away And Radiate 3:57
5. Pretty Baby 3:16
6. I Know Bur I Don't Know 3:53
Side B
1. 11:59 3:19
2. Will Anything Happen? 2:55
3. Sunday Girl 3:01
4. Heart Of Glass 3:54
5. I'm Gonna Love You Too 2:03
6. Just Go Away 3:21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar