onsdag 3 maj 2017

Lee Hazlewood - "13" (1972)


En lite udda fågel i Lee Hazlewoods skivkatalog. Historien bakom skivan får man beskriven i en tvåsidig, skön, seriestrip som följer med skivan. Bakgrunden beskrivs också mer fler ord i en text som också hittas inne i skivan, där bland andra Torbjörn Axelman citeras. Historien är följande:

En man vid namn Larry Marks jobbade som bl.a. producent på Hazlewoods skivbolag några år innan skivans utgivning. Larry gillade Hazlewoods musik, och genomförde ett projekt där han valde ut sina favoritlåtar med Lee, stöpte om dom i sin egen favorittappning - soul, funk & blues - och sjöng själv sången. Toppmusiker från Los Angeles musikerpool lirade instrumenten. Men skivbolaget lade ned, Lee flyttade till Sverige och ingen kunde ge ut det inspelade. Väl i Sverige hade väl inte Lee så jättemycket för sig, så han började gå igenom vad som fanns i gömmorna och hittade den här inspelningen. Så genom att återinspela sången med sig själv (och skippa Larrys sång), så hade han vips ett helt album med en minimal arbetsinsats. Skivan gavs bara ut i Sverige och rönte ingen större uppmärksamhet.

Larry Marks

Den bakgrunden leder förstås till att det här låter annorlunda än vad man är van, när det gäller Lee. Det är förstås mycket mer soul och funk, mycket mer blås, än brukligt. Dessutom är musiken inspelad i en tonart som är anpassad för Larrys röst, inte Lees djupa stämma. Det leder ju också till att det blir en ganska kul platta.

Egentligen gillar jag Lee bättre i hans mer "vanliga" version, hans egna arrangemang, men det är kul att bryta av lite ibland. Här är det mer full fart, och kanske det närmsta man kommer en partyplatta när det gäller Lee. Jag har såklart köpt en reissue av skivan, och där hänger skivan med som mp3-download också. Här får man bl.a. originalskivan, där Larry sjunger. Personligen gillar jag faktiskt musiken bättre med Larrys sång, kanske för att musiken helt enkelt är anpassad efter hans röst, och att det faktiskt är den musikstil han älskar. Kanske smittar det av sig på framförandet. Det är riktigt sköna grejer. LP:n innehåller några extraspår där Larry Marks sjunger, bl.a. några tidigare helt outgivna.


Vill man ha en lite annorlunda Lee Hazlewoodplatta, med mycket blås, en tydlig doft av tidigt 70-tal, kan skivan vara något. Speciellt om man gillar soul. Men man får ha ett öppet sinne, det låter annorlunda än vad Lee brukar låta, även om hans djupa barytonstämma ändå gör att man känner igen sig. Den sätter sin tydliga prägel på låtarna, som alltid. Kortet på framsidan är taget av Torbjörn Axelman, det är ett av Lees favoritfoton, han tyckte piltavlan såg ut som en gloria, och stolens ryggstöd som änglavingar.


Tracklist

Side A
1. You Look Like A Lady 2:10
2 Tulsa Sunday 2:15
3, Ten Or Eleven Towns Ago 2:36
4. Toocie And The River 4:35
5. She Comes Running 2:26
6. Rosacoke Street 2:41

Side B
1. I Move Around 2:24
2. And I Loved You Then 3:30
3. Hej, Me I'm Riding 1:58
4. Cold Hard Times
5. Drums
6. The Start
7. Suzie




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar