Supertramp - "Crime of the Century" (1974)

Fram till 7-8 år sedan var jag ganska negativ till Supertramp. Jag hade egentligen inte hört något med dom, och trodde de var en smörig, komersiell discogrupp, som spelade låtar för 70-talens dansgolv. Kanske lite i stil med Boney M. Det var nog namnet som sådde idén i mig, tyckte det lät som ett disconamn.

Ack så fel jag hade, och så mycket bra musik jag missade. Crime of the Century var bandets tredje skiva och deras genombrott, musiken definieras ofta som prog och/eller artrock, bl.a. fick den 28:e plats på Rollings Stones lista över tidernas bästa progalbum. Definitioner är en vansklig vetenskap, och personligen skulle jag inte sätta etiketten prog på den här skivan. Kvalitativ pop/rock tycker jag beskriver det tillräckligt bra.

För det är genomgående bra låtar, Rick Davies och Roger Hodgson delar officiellt på komponerandet även om de till stor del jobbade individuellt i verkligheten. Låtarna består ofta av partier som skiljer sig ganska tydligt från varandra, men som därför ger en trevlig variation. De slingrar sig lite fram som som en bäck, lite hit, lite dit, men utan tvekan samma bäck hela tiden. Det är inte på något sätt spretigt. Det bjuds på en hel del svepande refränger, och låtarna är generellt ganska episka, vad det nu egentligen betyder. Jag är ju svag för sådant, så jag faller för plattan.

Det låter mycket 70-tal om det, men soundet känns ändå fräscht. Mycket piano och fin sång ger mig lite Elton John-vibbar, lät han så här på 70-talet? Det sägs att han gjorde en del bra grejer då, jag har inte hört det, är ganska negativt inställd mot Elton Johns musik. Har tydligen inte lärt mig läxan.


Tracklist

Side A
1. School 5:35
2. Bloody Well Right 4:32
3. Hide In Your Shell 6:49
4. Asylum 6:45

Side B
1. Dreamer 3:31
2. Rudy 7:17
3. If Everyone Was Listening 4:04
4. Crime of the Century 5:30