Pink Floyd - “More” (1969)

Med risk att vara tjatig, men återigen var det min äldre brors plattor som ledde mig in på spåret Pink Floyd. Under barndomen hördes med jämna mellanrum deras plattor The Final Cut och The Wall på stereon i vardagsrummet. Jag tyckte det lät riktigt bra men hade som 10-åring ingen riktig bild av vilka Pink Floyd var eller den musik som de skapat tidigare under 60- och 70-talet. Jag minns den förvåning jag kände när jag som 14-åring på Rhodos (semester med mina föräldrar) hittade en kassett med Pink Floyd och en platta som hette More. Hade aldrig hört talats om den och köpte den på chans, den var ju inte så dyr. Så här i efterhand förstår jag att det otal kassetter som fanns till försäljning med all säkerhet var piratversioner. Men sådant var jag lyckligt ovetande om vid denna tid i livet, även om kunskapen med all säkerhet inte hade gjort någon skillnad.

Med spänning i sinnet lyssnade jag vid hemkomsten igenom kassetten och fann något helt annat än The Final Cut eller The Wall, men det var flummigt, det var annorlunda och inte minst var det bra. Jag fick en skön insikt i att här väntade en ny värld på att upptäckas. Vilka eller hur många plattor Pink Floyd skapat visste jag inte men förstod att det troligen fanns betydligt fler att ta del av. Spännande! Denna värld är fortfarande en jag ofta befinner mig i då jag håller Pink Floyd som en av mina favoritgrupper.

More, PF:s tredje platta, är ett soundtrack till en fransk film med samma namn, regisserad av Barbet Shroeder. Jag är lite misstänksamt inställd till soundtracks då de ofta består av ofokuserad stämningsmusik som utan bilderna till blir tämligen formlös och ibland karaktärslös. More bjuder på en ganska vild blandning av musik. Öppningslåten, tillika en av mina favoriter – Cirrus Minor, inleds med fågelkvitter vilket jag som 14-åring tyckte skapade en harmonisk men samtidigt lite vemodig stämning. En gitarr smyger in och sedan en sång som fortsätter det lite vemodiga temat. Låten avslutas med några minuters vackra, flytande keyboard ackord som jag som tonåring tyckte var fantastiskt vackert. Dessutom återkom fågelkvittret i låten. När jag låg ned på golvet, slöt ögonen kändes det nästan som om jag lyfte från marken. Jag tycker fortfarande det är vackert.

Men denna platta bjuder också på några låtar som måste definieras som hårdrock eller Heavy Metal (The Nile Song och Ibiza Bar). Dessa två låtar är enligt mig och de flesta andra de “tyngsta” låtar PF gjorde. Utöver det har vi också några vackra sånger av det lugnare slaget, mer eller mindre akustiska, som faktiskt tillhör några av de bättre PF skrev, till exempel Green Is The Colour. Sedan finns också ett antal låtar som kanske passar bättre i filmen än på plattan. Instrumentala låtar som ligger relativt nära de mer flummiga musikutflykterna under PF:s första år. Personligen har jag alltid haft lite svårt för dessa, ärligt talat. Någon måtta får det vara på den experimentella lustan. Ett undantag på More angående de instrumentala låtarna är Main Theme, en riktigt skön låt som var/är så suggestiv att den av någon anledning fick mig att misstänka att bandmedlemmarna använde droger (flummig musik brukade få mig att tänka så. Kanske tänker jag fortfarande så).

Nåväl, trots en spretig platta med vissa låga dalar (men också höga toppar) får plattan godkänt av mig. Det positiva med den vilda blandningen av stilar är att plattan ger omväxling. Det kan nämnas att detta var den första platta PF spelade in helt utan Syd Barrett. Efter några år införskaffade jag vinylen och övergav kassetten, kanske ligger den i någon låda någonstans i min källare och känner sig ensam.

Slutligen kan jag även nämna att plattan fick mig oerhört nyfiken på filmen, ryktena sade att den bland annat innehöll heroinmissbruk och LSD-tripper! Oemotståndliga teman. På denna tid, 80-tal och sedan 90-tal, var det ofta en utmaning att få tag på obskyra filmer. Faktiskt lyckades jag inte innan internets inträde i mitt liv då jag slutligen beställde den från en filmsajt. Filmen var faktiskt inte speciellt bra även om den innehöll nämnda teman. Skivan är bättre.

 

Favoritlåtar

Cirrus Minor

Green Is The Colour

Main Theme

 

Tracklist

Side A

1. "Cirrus Minor"  5:18

2. "The Nile Song"  3:26

3. "Crying Song"  3:33

4. "Up the Khyber"  2:12

5. "Green Is the Colour"  2:58

6. "Cymbaline"  4:50

7. "Party Sequence"  1:07

 

Side B

1. "Main Theme"  5:27

2. "Ibiza Bar"  3:19

3. "More Blues"  2:12

4. "Quicksilver"  7:13

5. "A Spanish Piece"  1:05

6. "Dramatic Theme"  2:15