It’s Immaterial – “Song” (1990)

Vemod. Nedstämdhet. Melankoli. Engelsk ödslighet. Detta är spontana associationer när jag lyssnar på denna platta. Song var It’s Immaterials andra platta, några år tidigare hade de släppt debut-LP:n Life’s Hard and Then You Die med hiten Driving away from home, sedan var det inte så många fler som hörde talas om dom. Personligen får jag tacka min näsa för att spåra upp billiga plattor att jag äger denna vinyl. Jag minns inte vad jag betalade, men billig var den, och eftersom jag gillade deras första platta slog jag till. Den var inte ens begagnad.

It’s Immaterial existens kan sägas ha varit under 80-talet, från början var det fyra medlemmar i bandet men från 1984 var de en duo bestående av John Campbell och Jarvis Whitehead. Deras debutplatta blev en smärre succé medan uppföljaren Song inte fick mycket uppmärksamhet. Kanske var fyra års väntetid mellan en debut och uppföljaren för länge? Plattan fick bra recensioner men folket valde annat.

Jag blev lite besviken på denna platta vid tiden för inköpet. Jag tyckte stämningen var alltför melankolisk och att det hände för lite i låtarna, även om jag samtidigt tyckte att det var välskrivna låtar. Men den passade mig inte helt enkelt, den kändes tråkig. Det fanns för få riktiga hookar i låtarna och de var svåra att nynna med i, dessutom lät alla låtar ganska lika varandra. Jag hade dock känslan av att det var en platta med kvalitet, en platta jag borde tycka om – det var nästan som om den ruvade på en hemlighet att upptäcka. Jämfört med deras debutplatta som jag gillade, tyckte jag Song på många sätt var bättre rent objektivt – duon tycktes ha mognat, det var större djup i låtarna och musiken kändes både ambitiösare och allvarligare. Kanske var den för allvarlig för mig, kanske behövde jag mogna för att kunna ta till mig musiken?

När jag idag lyssnar på LP:n kan jag fortfarande tycka att det kanske händer lite för lite i låtarna och att stämningen ibland blir alltför nedstämd. Men jämfört med mina tidigare upplevelser tycker jag den är betydligt bättre nu. Jag kan tydligare se den skönhet som finns i låtarna och ser också varje låts egen karaktär lättare. Troligen kommer jag lyssna mer på den i framtiden än vad jag gjort i det förgångna.

Enligt John Campbell finns ett tredje album med It’s Immaterial inspelat, House for Sale. Men inget bolag var intresserade eftersom de tyckte den var för mörk. Så någon med skivbolagsambitioner kanske kan göra världen en tjänst och ta sig an denna?

 

Tracklist

Side A

1. New Brighton

2. Endless Holiday

3. An Ordinary Life

4. Heaven Knows

5. In The Neighbourhood

 

Side B

1. Missing

2. Homecoming

3. Summer Winds

4. Life On The Hill

5. Your Voice