Genesis – “And Then There Were Three” (1978)

Finns det något som förbrödrar såsom beundran av, eller till och med kärlek till, Marillion – troligen världens mest underskattade band? Jag kan i alla fall inte komma på något. Jag befann mig på en fest i Lund under det sista av mina studentår där, då värden för festen, som jag kände sedan tidigare, och jag plötsligt fick en djupare relation. Vi upptäckte att vi båda hyste en djup beundran för nämnda band. Samtalet ledde förstås vidare inom ämnet musik och bland annat tipsade festvärden mig om plattan som är tema för dagen – “Genesis bästa platta”, enligt festvärden. Eftersom Marilliondiggare känner en stark tillit till varandra och hyser stor respekt för respektives musikkunnande köpte jag denna platta så fort jag fick chansen. Detta var troligen runt årsskiftet 1998/99.

Vid denna tid var Genesis ett relativt outforskat begrepp för mig och jag hade därmed inga specifika förväntningar på vad jag skulle höra. Första gångerna jag hörde plattan tyckte jag inte den var något speciellt, den var inte dålig men lämnade heller inga större avtryck. Men som det ofta är växte plattan för varje lyssning och jag började se skönheten i den och alla gömda juveler. Till sist blev det en av favoriterna bland mina vinylplattor, topp 10 i alla fall, och det är en av plattorna som spelats mest under mina vuxna år.

Som skivtiteln antyder bestod Genesis vid denna tid av tre personer – Phil Collins, Tony Banks samt Mike Rutherford. Gitarristen Steve Hackett hade precis lämnat gruppen. Genesis fortsatte som denna trio ända fram till 1996, den längsta tiden med en oförändrad line-up för gruppen. Många anser att detta var Genesis första tydliga steg mot den mer kommersiella och lättsmälta pop de skapade på 80-talet, men att de fortfarande hade en fot kvar i den progressiva genre de tillhörde under de tidigare åren på 70-talet. Denna beskrivning tycker jag passar ganska bra då det inte är en “svår” platta med udda arrangemang, märkliga taktarter, ovanliga instrument eller låtar som är 20 minuter långa. Samtidigt är det inte heller en rak och enkel popplatta, de flesta låtar innehåller detaljer eller arrangemang som skiljer sig från mycket annat och ofta hörs ekon av de episka sviter som Genesis skapat tidigare. Låtarna är oftast 4-5 minuter långa men ändå upplever jag många av dom som just episka (nej, be mig inte definiera det ordet, tack).

De flesta låtar är riktigt bra och unika på sitt eget sätt, det finns dock ett par ganska tråkiga och intetsägande låtar, men på det hela taget ett mycket starkt startfält. En sak som drar ned upplevelsen en millimeter är att jag aldrig varit helt såld på Phil Collins sångröst, han sjunger på samtliga låtar. Trots att jag verkligen gillar plattan gör Phil Collins röst tillsammans med något i ljudbilden att jag känner mig lite nedstämd när jag hör plattan, den efterlämnar en svag känsla av hopplöshet. Jag vet inte, det kanske handlar om någon svår upplevelse i min barndom.

Sången Follow You Follow Me blev en stor hit och hjälpte skivförsäljningen. And Then There Were Three blev därmed bandets första guldplatta i USA (senare också platinumplatta). Produktionen och soundet är klanderfritt, enligt mig. Den skulle kunna ha varit inspelad idag. Alla tre medlemmar har bidragit till låtskrivandet, Phil Collins är den som inte skrivit någon låt helt på egen hand.

Jag gillar en hel del progressiv musik men kan ibland tycka den blir för “svår”, därför passar denna platta mig bra – en blandning av “progressive light” och pop. Att många refränger är bombastiska och svepande gör mig ännu gladare. Genesis bästa? Jag vet inte om jag vill gå så långt, mycket av det de gjorde tidigare på 70-talet är riktigt bra, men en skön platta är det i alla fall som jag är nöjd att jag köpte. Den känsla av hopplöshet som nämnts ovan är svag i jämförelse med den skönhet som musiken uppvisar. Markus rekommenderar.

Favoritlåtar

Undertow

Burning Rope

Scenes From a Night’s Dream

 

Tracklist

Side A

1. "Down and Out"  – 5:26
2. "Undertow" – 4:46
3. "Ballad of Big"  – 4:50
4. "Snowbound"  – 4:31
5. "Burning Rope"  – 7:10

Side B

1. "Deep in the Motherlode" – 5:15
2. "Many Too Many"  – 3:31
3. "Scenes from a Night's Dream" – 3:30
4. "Say It's Alright Joe"  – 4:21
5. "The Lady Lies" – 6:08
6. "Follow You Follow Me" – 3:59