Rasa – ”Setting the Scene” (1980)

Ett besök i den tidiga tonåren på Uppsalas klassiska begagnataffär Prisfyndet innebar ett av många möten med LP-omslag jag tyckte var flummiga. När jag mötte ett sådant omslag och priset som begärdes var det rätta (lågt) brukade jag slå till. Jag hade alltid den starka förhoppningen att musiken skulle vara lika flummigt schysst som omslaget. Så var även fallet denna dag när jag mötte Rasas album Setting the Scene och priset som begärdes var runt tio kronor. Jag hade nog aldrig sett en skiva med ett dylikt omslag och var oerhört nyfiken på musiken som doldes däri. Att koppla ihop omslaget, som jag antar föreställer någon hinduisk gud, med Hare Krishna-rörelsen slog mig aldrig. Att plattan var inspelad på Korsnäs gård sade mig inte heller någonting.

När jag satte på plattan när jag kom hem senare den dagen fick jag höra musik av ett slag jag inte gjort tidigare. Den inleder med ett riktigt skönt gungigt groove där det hörs blåsinstrument, udda trummor, klingande cymbaler m.m. Efter en stund börjar sången som ligger långt fram i ljudbilden och är på ett språk som inte är svenska, gissningsvis hindi (eller indiska som jag trodde som tonåring). Jag blev glad, överraskad och samtidigt lite besviken. Jag hade förväntat mig en ganska psykedelisk platta med västerländsk musik (en i efterhand kanske underlig förväntan med tanke på omslaget) men fick istället något helt annat, något som var totalt annorlunda jämfört med musiken på mina övriga skivor i samlingen.

Tack vare Internet vet jag idag lite mer om plattan och artistnamnet Rasa. Bakom detta namn döljer sig Harikesa Swami, också känd under namnet Visnupad. Han föddes som Robert Campagnola och var guru inom Hare Krishna-rörelsen. Han har medverkat på och producerat 28 plattor, förutom som Rasa också under namnen BLISS och Sri Hari.

På plattan används instrument som saxofon, santoor, trummor, congas, piano, bas, cymbaler, orgel och trumpet. Förutom Anders Eriksson (trummor) bär övriga musiker indiskklingande namn. Om de är av indisk ursprung eller om det är svenskar som tagit sig nya namn inom Hare Krishna rörelsen vet jag inte. Pianot är ett instrument som får ganska stor plats och vissa låtar är lugna medan andra är lite mer svängiga, tyngdpunkten ligger dock på de lugnare med ibland ganska storslagna arrangemang. Att definiera musiken på plattan är ovanligt svårt, det är som någon sorts mix av österländskt och västerländskt med tonvikt på det förra.

Skivan är på det hela taget ganska skön men efter ett tag tröttnar jag. Visnupads sång låter relativt lika från låt till låt och eftersom jag inte förstår vad han sjunger blir det lite tråkigt. Det är lätt att tappa koncentrationen en bit in i plattan, speciellt som låtarna är ganska långa och låter relativt lika. Icke desto mindre är jag glad och lite stolt över att denna platta är en del av min samling. Jag tycker det är kul att ha en platta med Rasa och musik på Hare Krishna temat i samlingen. Sanningen är att jag tyckte om musiken och omslaget tillräckligt mycket för att köpa ett helt gäng andra Rasa plattor, men mer om det senare.

Det kan tilläggas att Korsnäs gård ligger i Gröding, Botkyrka kommun, och att Hare Krishna rörelsen har ett av sina tempel där. Det är det enda Radha Krishna templet i Skandinavien.

Favoritlåt

The Son of Nanda

Tracklist

Side A

1. The Son of Nanda 7:11

2. Setting the Scene 13:38

Side B

1. The Master 6:14

2. Touchstone II 8:09

3. Shelter 7:17