Tim Buckley – ”Goodbye and Hello” (1967)

Detta är en relativt gammal skiva men en nykomling i min samling. Frågan jag ställer mig nu för tiden vid ett skivinköp är om jag skall köpa den på vinyl eller CD. Jag skall ärligt erkänna att jag tycker det är mycket bekvämare med CD. Släng in den i spelaren, hoppa runt mellan låtarna som man vill, pausa vid behov med ett knapptryck etc. Till råga på allt är en ny CD ofta också billigare än en ny vinyl. Ja, nya vinyler är faktiskt oroväckande och provocerande dyra. Skivbolagen verkar vilja utnyttja vinylens nyrenässans till det yttersta och utnyttjar oss konnässörer skamlöst. Men visst, det känns som om en vinyl faktiskt borde vara lite dyrare att tillverka och den trycks troligen i betydligt mindre upplagor.

Men ovanstående negativa tankar tycks ändå inte utöva någon makt över mig, för jag köper alltid en vinyl framför en CD idag, om valet finns. Jag säger som så många andra, det är en helt annan känsla i en vinyl. Det är en, om inte religiös, i alla fall en väldigt fin upplevelse att hålla ett vinylomslag i handen – det är stort, det är (ofta) vackert och det är lite av en ceremoni att plocka ut en skiva ur konvolutet och lägga upp den på skivtallriken. Det är inte bara något man gör i farten, man måste stanna upp, ta en paus från vardagen och plötsligt uppstår den där inre friden som finns någonstans långt inne i själen. Dessutom kan man ha vinylomslag som konstverk på väggen hemma. Hur många CD-omslag sitter på folks väggar?

Många hävdar också att ljudet också är bättre på vinyl jämfört med CD, detta låter jag dock vara osagt. Båda låter bra, så nöjer vi oss så.

Alltså köpte jag denna platta ny och den är en återutgivning som gjorde av 4 Men With Beards som är specialiserade på 180 grams audiofil återutgivningar på vinyl (standardvikten för en vinyl är runt 120 g. och det sägs att ljudkvaliteten blir bättre om plattan är tyngre, dessutom skall den hålla bättre och inte bli skev lika lätt. Fakta eller försäljningsknep? Vem vet. De flesta återutgivningar sker i alla fall idag på 180-grams skivor.). Elektra gav ut originalet 1967.

Tim Buckley var en amerikansk sångare som rörde sig mellan många olika genrer – folk, jazz, psykedelia, funk m.m. Goodbye and Hello var hans andra album och anses av många vara hans bästa, Tim var 20 år gammal när den släpptes. Jag upptäckte plattan via boken 1001 skivor du måste höra innan du dör. Jag har upptäckt oroväckande många skivor via denna bok, och jag har inte ens kommit en femtedel in i boken än…

Elektras ägare Jac Holzman hade stor tilltro till Tim och ordnade reklamutrymme på Sunset Strip i samband med utgivningen, något som var ytterst ovanligt för en soloartist som ännu inte slagit igenom på allvar. Goodbye and Hello blev inte en dundersuccé men nådde ändå en 171:a plats på Billboardlistan, Tims bästa placering med en platta. Tim hade största delen av karriären en viss kultbetonad status och antalet fans varierade under åren.

Jag tycker det är en bra platta. Musiken kan sägas luta åt singer songwriter hållet med viss krydda av folk och en del halvpsykedeliska inslag. En ganska trevlig blandning och den doftar mycket 60-tal, vilket jag menar i positiv bemärkelse. Tim har en mycket karaktäristisk och fin röst som sätter sin prägel på låtarna och under karriärens gång använde han ofta rösten som ett instrument. Till och med hans falsettsång låter fantastiskt bra. Han har skrivit de flesta låtarna själv, några tillsammans med poeten Larry Beckett.

Tim Buckley mötte döden 1975 i form av en överdos heroin, 28 år gammal. Han hade nyttjat droger av och till länge, men hade under den sista turnén hållit upp. När turnén var avslutad festade han en helg med bandet och följde på lördagskvällen med sin kompis Richard Keeling till dennes hem i hopp om att komma över lite heroin. Tim stegade in i sovrummet medan Richard hade sex med en kvinna och ett mindre gräl uppstod. Det hela slutade med att Richard i frustration slängde en mängd heroin till Tim med uppmaningen/utmaningen ”Ta allt, då” vilket Tim också gjorde. Han forslades, fortfarande vid liv, hem till sin fru Judy som bäddade ned honom i sängen. När hon en stund senare tittade till honom hade han avlidit. Enligt uppgifter hade Richard Keeling under den ödesdigra kvällen hört Tims sista ord som skall ha lytt ”Bye, bye, baby” vilket troligen var riktat gentemot hans fru.

Tim Buckley hann få en son som gick under namnet Jeff Buckley. Även han hade en musikalisk karriär och gick en för tidig död till mötes via drunkning, 30 år gammal.

Favoritlåtar

Carnival Song

Pleasant Street

Goodbye and Hello

Tracklist

Side A

1. No man can find the war 2:58

2. Carnival Song 3:10

3. Pleasant Street 5:15

4. Hallucinations 4:55

5. I never asked to be your mountain 6:02

Side B

1. Once I was 3:22

2. Phantasmagoria in two 3:29

3. Knight-Errant 2:00

4. Goodbye and hello 8:38

5. Morning Glory 2:52