För någon månad sedan besökte jag mina föräldrars vind där de hade placerat sina vinylskivor för en slutgiltig förvaring. Där gjorde de ju ingen nytta så jag gick igenom samlingen och räddade ett relativt stort antal skivor från mörkret och tristessen i papperskassarna. Dagens goda gärning. En av alla dessa skivor var Makeba!, en platta där den legendariska sydafrikanskan bjuder på en del sköna toner.
Eftersom min pappa under sina skivköpardagar tenderade att mest köpa klassiskt och jazz, kan jag misstänka att det är min mamma som köpte denna platta, om det inte var en present från någon, förstås. Bland mina CD-skivor har jag en hel del musik från den afrikanska kontinenten, tonvikten ligger på musik från den västra delen - Senegal och Mali är ju två länder mycket musik har hittat ut från. Sett till folkmusik har västafrikansk musik alltid varit en favoritgenre för min del, även om den del andra plattor från nämnda kontinent också finns i skivhyllan. Det kändes roligt att få utöka denna avdelning i samlingen, speciellt då det gällde en vinylplatta där det gapar ganska tomt när det gäller folkmusik, oavsett geografiskt område.
Miriam Makeba (aka Mama Africa) föddes 1932 i Sydafrika men tilläts inte bo kvar där efter att ha medverkat i anti-apartheid aktiviteter, hennes pass och sydafrikanska medborgarskap blev indraget 1963. Istället ordnade Belgien, Ghana och Guinea internationella pass åt henne.
På 60-talet bodde hon mycket i USA där hon spelade in en hel del plattor. 1968 gifte hon sig med Stokely Carmichael som var aktiv inom Svarta Pantrarna. Detta var väldigt kontroversiellt i USA och som konsekvens drogs hennes skivkontrakt in och turnéerna bokades av. Paret flyttade därför till Guinea där Miriam bodde i 15 år innan hon flyttade vidare till Bryssel. Tydligen har hon haft nio olika pass under hennes liv och blivit hedersmedborgare i tio länder. Hon beskrev sig själv som en världsmedborgare. Miriam har spelat in musik med bl.a. Harry Belafonte och Paul Simon och fick 2002 ta emot Polarpriset ur vår konungs hand. Hon dog i Italien 2008.
Musiken då? Jo, det är ganska sköna toner som döljer sig på plattan. Generellt är det svängigt, energifyllt och vissa låtar har både vackra melodier och harmonier. Sedan finns det förstås andra låtar som är mer intetsägande. Jag som inte lyssnar så jättemycket på Miriam Makeba eller sydafrikansk musik överhuvudtaget kan ha en tendens att tycka att låtarna låter lite lika. Det är samma instrument som används, ungefär samma rytmer, samma sound och melodiernas uppbyggnad liknar varandra. Men så brukar man ju ofta tänka om musik man inte är så insatt i. Så brukar jag säga om dansbandsmusik och ett otal människor har sagt så till mig när det gäller elektronisk musik som olika former av acid och trance (som det hette på 90-talet, i alla fall), trots att det unika i varje låt jättetydligt!
Miriam sjunger på ett språk jag inte förstår, därför går en stor och viktig del av musiken mig förlorad. Språket Bantu nämns i omslagstexten, så eventuellt är detta språket hon sjunger på. Jag förstår av den engelskspråkiga beskrivningen på omslagets baksida att texterna är viktiga och vänligt nog förklaras en hel del av låtarnas innehåll där. Det är låtar som handlar om att väcka krigaren i männen, som handlar om bonden och hans skörd eller att ta farväl av sitt hem. Med tanke på de svartas situation i Sydafrika 1968, och för all del i USA, så ryms säkert mycket politisk symbolik i texterna som går mig förbi. I texten på omslaget beskrivs skivan som "subtil och djup" när det gäller budskapen som förmedlas. Jag får nöja mig med att ha en förståelse för att innehållet är viktigt, men sedan kan jag inte göra annat än att fokusera på melodierna, vilket jag ändå oftast föredrar att göra. Detta gäller för övrigt alltid när jag lyssnar på folkmusik där människor sjunger på sina modersmål, i värsta fall dansar och skuttar jag glatt till en låt som handlar om hundra barns hemska död.
En sådan här platta är en typisk skiva jag lyssnar på när jag t.ex. städar. Aktiviteten är så tråkig att jag behöver liva upp mig och inhämta motivation från något, samtidigt som jag inte alltid är närvarande i rummet där musiken spelas och därför ibland endast hör själva grundrytmen i låten. Det kanske inte var det Miriam hade i åtanke när hon gjorde denna (vad jag förstår) ganska politiskt medvetna platta, jag vet inte, samtidigt är det inte mycket att göra åt det. Jag tror ändå att Miriam skulle vara nöjd med att en svensk kille, i en obetydlig småstad långt upp i norr, finner en del glädje i hennes skapelse, även om hennes budskap inte alltid plockas upp.
På det hela taget en helt OK platta, även om jag gärna skulle efterlysa lite mer variation. Klar favorit är spåret Singa Madoda, en vad jag förstår traditionell sång som i vanliga fall sjungs av män.
Sist men inte minst måste jag nämna omslaget, jag tycker det är fantastiskt fint. Skulle passa perfekt som ett konstverkt på vardagsrummets vägg.
Tracklist
Side A
1. Umoya 3:05
2. Uyadela 2:25
3. Asilimanga 1:53
4. Umquokozo 3:20
5. U-Mngoma 2:30
6. Emavungwini (Down In The Dumps) 2:09
Side B
1. Iphi Ndilela 3:40
2. Singa Madoda 2:45
3. Magwala Ndini 2:35
4. Sibongile 2:20
5. Hamba Naye 2:31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar