Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat (1969)

Saxat från omslagets baksida:

This is a joyous, bouncing and entirely successful piece of pop music, bursting with good tunes and clever words, yet having a musical continuity and wholeness which is quite new in the world where the differing sounds of Beatles, Cream and Doors explode and dominate. "Joseph" is, if you like, pop music moving towards its coming of age.

Där har ni det, det är stora saker det här. Personligen tycker jag omslaget är värt ett Nobelpris, om sådana skulle utdelas för skivomslag (vilket jag tycker det borde). Bara det är värt de kronor jag betalade för skivan och får mig att återvända till mina idéer om att vi måste ha en muralmålning hemma.

Detta är alltså en musikal på temat Josef, ni vet han med de elaka bröderna som skulle ta livet av honom men istället sålde honom som slav. Efter en del äventyr inbegripande drömtydning gällande sju feta och sju svältår i Egypten blev han faraos andreman. Där återförenas han slutligen med sina bröder som under svältåren söker hjälp hos Egyptens farao. Brödernas inledande ovilja gentemot Josef handlade bl.a. om den fina färggranna kappa han fått av sin far. Sedan tyckte de nog han var lite dryg också, dessutom faderns favorit. Klart man måste döda honom. Vill ni läsa orginalberättelsen är det bara att slå upp första Moseboken.

Denna musikal är skriven av inga mindre är Andrew Lloyd Webber (musik) och Tim Rice (text), eller Sir Tim Rice som han tituleras nu för tiden. Båda var i 20-årsåldern när de skrev den och de gjorde det på uppdrag av Alan Doggett, musikrektor på skolan Colet Court. Och det är som musikaler brukar vara, konceptuell teatralisk musik som ibland är riktigt skön, men ibland behöver det visuella för att riktigt funka. Jag är ingen storkännare av Lloyd Webber men känner ändå igen tongångarna från musikaler som Jesus Christ Superstar, Cats och Phantom of the Opera. Även om både Webbers och Rices karriär vid denna tidpunkt ännu inte riktigt kommit igång känns det som att de redan hade funnit sitt sätt skapa musik (plagiat och kopiering har många hävdat när det gäller Webber).


Webber och Rice

Den första versionen av musiken var en 15 minuter lång konsert som kören på Colet Court sjöng, där också en orkester och popbandet The Mixed Bag spelade med. Det var skolans påskkonsert 1968. Lloyd Webbers pappa kände på sig att detta kunde bli något riktigt bra och ordnade en konsert i sin kyrka, och nu hade showen blivit lite längre. En tredje konsert gjordes senare samma år och nu hade det hela växt till en 35 minuter lång show tack vare några nya sånger. The Mixed Bag och kören från Colet Court medverkade på dessa konserter och de är även med på denna skiva som spelades in året efter.
Efter Lloyd Webbers stora succé med Jesus Christ Superstar 1970 fick Jospeh... ny uppmärksamhet och lanserades i USA som uppföljaren till Jesus Christ. Därefter har den satts upp i oräkneliga uppsättningar på olika ställen i världen under decenniernas gång. Det har också gjorts en film utifrån musikalen.

Personligen tycker har det är en helt OK platta, musiken lever dock inte upp till det fantastiska omslaget. En sak jag gillar med musikaler är att det ofta är ganska bombastisk musik, stora feta refränger, sköna harmonier och svepande, medryckande körer som öser på. I sina bästa stunder. I sina sämsta stunder är musiken utan sitt visuella komplement ganska tråkig och lite märklig, mer teater än musik. På Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat får lyssnaren både och. Det är en hel del humor i musiken och första gången jag lyssnade igenom den hängde jag med i texten hela plattan igenom fast jag egentligen inte hade tänkt att göra det. Men berättelsen var så spännande och rolig att jag fastnade i den.



Inspelningen i Deccas studio

Många andra musikalplattor är dubbel-LPs, men inte i detta fall och det är bra. En dubbelplatta innehåller ofta mer utfyllnad och tråkiga låtar man vill hoppa över, speciellt när det kommer till musikaler. På en enkel LP blir det mer kvalitet än kvantitet. Inget måste i skivhyllan, men det är kul att ha musik från Webbers och Rices tidiga karriär och på köpet får man ju ett konstverk att hänga upp på väggen (om man har en fru som inte tillåter muralmålningar hemma).

Precis som Josefs framtidsvision innehåller även texten på plattans baksida en förutsägelse av Sunday Times Derek Jewell, uppenbarligen en mystiker:

The names on this disc aren't yet well-known. But with Lloyd Webber (currently at the Royal College of Music), Rice and Doggett all now involved in the record production game, that situation will change swiftly. "Joseph" is splendid enough in itself. It could be the start of something even bigger.

Tracklist

Side A
1. Joseph and the Technicolor Dreamcoat

Side B
1. Joseph and the Technicolor Dreamcoat

Det är den officiella låtlistan, ett tydligt koncept. Sedan kan man hitta låtlistor som faktiskt listar de individuella låtarna:

Side A
1. Way Way Back
2. Jacob Chorus
3. Favourite Son
4. Joseph's Coat
5. I Dreamed
6. The Dreams Were More Than
7. Next Day
8. Poor Poor Jacob
9. Joseph Was Taken
10. Potiphar
11. Suddenly They Heard
12. Poor Poor Joseph
13. Close Every Door

Side B
1. Joseph's Luck
2. Meanwhile in Bed
3. Poor Poor Pharap
4. Chained and Bound
5. I Was Wandering
6. Seven Years
7. Pharao Thought Well Stone
8. Back In Canaan
9. Stop
10. Who's the Thief
11. Is It
12. Benjamin
13. Show Him Some
14. And Joseph Knew
15. Joseph Joseph
16. So Jacob
17. I Closed My Eyes
18. Give Me

På Youtube hittar man mängder av klipp från musikalen, dock hittar jag inget från denna orginalplatta.