Dagens tema: En synthbaserad ambient/new age platta av det lugnare slaget, en skiva med individuella spår men där musiken också skapar en helhet.
Astral Dance bildades 1986 och var/är ett band där Pelle Händén var den drivande motorn, vad jag vet gavs tre plattor ut varav Beyond var den andra. Pelle brukade plockade in samarbetspartners och på Beyond är det Johan Belin som gör honom sällskap, dessutom får vi höra Björn J:son Lindh spela flöjt på två låtar. Björn J:son Lindh är en musiker som dyker upp på de mest oväntade och väntade ställen, så fort en svensk artist vill ha flöjt i en låt kan man lita på att Björn ställer upp. Han måste ha rekord i gästframträdanden.
Pelle (född -62) lärde sig spela piano som liten, hans pappa var musiklärare, men när han var åtta år hörde han Jimi Hendrix lira vilket var en stor upplevelse. Han bytte därför raskt instrument till gitarr och bildade sitt första rockband vid 12 års ålder. När han var 15 flyttade han till Stockholm och började lira bas i olika band. 1981 till 1983 spelade han t.ex. med bandet Livkraft vilket på den tiden tydligen var ett populärt band, även om jag personligen aldrig har hört talats om det, och 1984 bildade han det progressiva bandet Finnegan's Wake, vilket jag har hört talats om. Det var under tiden i Finnegan's Wake han började leka med synthar och insåg möjligheterna i detta instrument, vilket sedan blev hans huvudinstrument.
Kan tilläggas att den första konsert han besökte var Sweet på Scandinavium i Göteborg 1974.
Jag köpte troligen denna platta utgivningsåret, alternativt året efter. Det som lockade mig var förstås det mystiska omslaget, det mystiska bandnamnet och den mystiska skivtiteln. Som jag nämnt i tidigare inlägg var jag vid den här tiden i livet lockad av mystisk och "djup" musik, förväntningar omslaget på Beyond lovade att infria. Jag hade aldrig hört talats om Astral Dance när jag köpte plattan i någon affär, minns inte vilken.
Den unge Markus förhoppningar infriades. Det är halvmystisk, djup musik vilken kan liknas i en lång resa på 40 minuter snarare än ett antal korta 5-minuters språngmarscher. Det är synthbaserad instrumental musik nästan hela vägen igenom, som nämnts hörs också flöjt i ett par låtar. Mot slutet på plattan dyker mystiska, manliga körer upp som mystifierar skapelsen ännu mer. Jag gillade den här plattan som tonåring och spelade den ganska ofta, speciellt kvällstid i samband med att det var dags att sova. Det var en skiva jag gillade att lyssna på i mörkret, musik som talade till det inre i mig. Ganska långt ifrån Sweet på Scandinavium. Beyond var en platta som inte någon annan i min omgivning ägde, därför gav den mig en känsla att vara lite speciell, att ha lite extrakoll på musik, att ha upptäckt något som ingen annan kände till. Ja, jag var unik på något sätt.
Den äldre Markus är inte lika förtjust i Beyond, även om jag till min förvåning uppskattade den mer än vad jag trodde när jag lyssnade igenom den för första gången på kanske 20 år. Det är lite för mycket new age över den för att jag fullt ut skall kunna njuta, samtidigt som många partier på plattan faktiskt är riktigt sköna. Synthar och 80-tal är en farlig kombination, och visst hör man att tekniken var en annan på denna tid. Grupper som Tangerine Dream och Krafwerk lyckades på 70-talet skapa synthbaserad musik där soundet ändå låter OK idag, men något hände med syntharna på 80-talet. På Beyond lyckas ändå Pelle och Johan med nöd och näppe hålla sig på rätt sida om den knivskarpa kanten gällande acceptabelt eller icke-acceptabelt 80-tals synthljud. Det finns en vemodig touch på en del av låtarna vilket talar till den sentimentala delen i mig. Skall musiken färglägga en bild tror jag denna bild skulle bli relativt mörk, med några färgstänk här och där. Ungefär som omslaget.
Det är en relativt varierad platta med tanke på att det är instrumental musik där nästan bara synthar hörs. Vissa partier är lite mer fartfyllda medan andra är är lugna, sköra och ganska vackra. Björn J:son Lindhs bidrag är fina och går att njuta av bara de. Pelle och Johan lyckas skapa en bra helhet fördelad på två sidor. Som alltid på sådana här plattor finns vissa transportsträckor men intressanta partier dyker upp tillräckligt ofta för att hålla intresset uppe. Som helhet är Beyond en lugn och avslappnande upplevelse och troligen inget en fotbollshuligan skulle lyssna på innan en sammandrabbning med motståndarna.
Eventuellt får denna skiva snurra några gånger till på skivtallriken under året som kommer, men som sagt, det är lite för mycket new age över det hela för min del och soundet känns utdaterat och lite för mycket 80-tal. Musik som jag i mina yngre år tyckte var "djup" och mystisk tycker jag idag ofta är trist, kvasidjup och pretentiös. Och jag har väl inte samma behov av att framställa mig som unik och speciell. Men Beyond får ändå godkänt av mig då den innehåller en del ganska fina partier, trots att soundet skulle behöva en uppfräschning. Jag är glad att denna skiva finns i min samling. Och en människa (Pelle) som väljer Pink Floyds Wish You Were Here som den platta han skulle ta med sig till en öde ö måste man ju respektera.
Den som vill höra hur Astral Dance låter idag kan gå in på http://soundcloud.com/astral-dance/sets/astral-dance-today/
Tracklist
Side A
1. Beyond
2. Shai
3. Move On
4. Yamuna Nights
Total tid: 19:20
Side B
1. Fantasia
2. Dreamwind
3. St. Vitus Dance
4. Exit
Total tid: 18:25
Nä, dåligt med videos på Youtube från den här plattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar