Darxtar – "Aged To Perfection" (2012)

För att komma i rätt stämning till denna platta är en magic mushroom-omelett kombinerat med en välfylld bong troligen det rätta sällskapet. Nu tar plattan slut efter sisådär 40 minuter, medan effekten av nämnda omelett håller i sig hela dagen. Men då får du väl lyssna på plattan från början igen. Eller slänga på lite Hawkwind.

Spacerock är en genre jag inte är helt insatt i, förutom ett antal plattor av just Hawkwind gapar skivsamlingen ganska tomt när det gäller denna konstform. Nu skall man väl akta sig för att definiera musik alltför stelbent och oflexibelt, men jag tycker mig nu ha utökat min spacerock-samling. Darxtar bjuder på musik som bär tydliga likheter med band som nämnda Hawkwind med långa flummiga jam, spejsiga blipp-synthljud, halvpsykotisk violin och flummiga textteman. Några nypor psykedelia och anrättningen är komplett. Eller kallas det neo-psykedelia när ett modernt band spelar "psykedelisk" musik? Och är inte spacerock i sig väldigt psykedelisk? Definitioner...

Darxtar är ett svenskt band som bildades i slutet på 80-talet av Sören Bengtsson. De har under årens lopp släppt ett antal plattor, Aged To Perfection tycks vara deras åttonde album, medräknat ett obskyrt live album som kopierades upp i 100 ex. Idag består bandet av Sören Bengtsson (sång, gitarr), Patric Danielsson (sång, trummor), Marcus Pehrsson (sång, bas), Fredrik Sundkvist (violin) samt Per Hillbom (Synth / Keyboard). De har samarbetat en del med Nik Turner, så Hawkwindkopplingen är inte helt fel.

Det finns dock inte bara långa spacejam på skivan, det finns också mer akustiska låtar (med sång) vilket är tur då det skulle bli tröttsamt och trist med enbart råflum. Men jag skall ärligt säga att det här inte är riktigt min sorts musik idag, för 20 år sedan hade jag säkert uppskattat det mer. Jag kan ha svårt för låtar som går upp mot 10 minuter som låter ungefär likadant hela tiden, det spelar ingen roll hur bra och/eller flummig låten är, jag tröttnar. Långa låtar behöver (oftast) en större variation för att funka. Kanske har jag behov av en tydligare struktur i musiken idag. Darxtars låtar som är mer "normala" och inte långa jam/ljudskulpturer/ljudkollage är OK, men inte mer.
Detta är vad jag också tycker om Hawkwind, ett i sammanhanget stort och välkänt band, och i mina öron når Darxtar minst samma kvalitativa nivå som Nik Turner & Co. Så sett i sin egen kontext är Darxtar ett bra band.

Trots att det inte riktigt är min sorts musik hyser jag den djupaste respekt för Darxtar. Detta är en genre som inte når de breda massorna, som troligen var större på 70-talet och som idag lever i skymundan. 2012 kanske en del till och med skulle kalla genren en relik. Darxtar väljer trots detta att fortsätta vandra sin väg. Det gillar jag. Och ett låtnamn som Fiska På Gräsmattan är kul, väcker funderingar. Vad menar de... egentligen?

För folk som gillar pausa från verkligheten med band som Hawkwind, eller Mooseheart Faith Stellar Groove Band (se där, nu lyckades jag namedroppa det andra moderna space/psych band jag känner till), är med all säkerhet Darxtar en skön resa. På med rymddräkten, starta raketen, mot Saturnus! Enkel biljett, tack.

Tracklist

Side A
1. Aged To Perfection 3:34
2. In Green Heat 5:05
3. Mörkret 2 2:26
4. Tired Nature 8:39

Side B
1. Some Things 3:46
2. In A Time 6:56
3. Moving Along 5:02
4. Fiska På Gräsmattan 11:36