Ravi Shankar – "Inde"

När Ravi Shankar för en kort tid sedan avslutade sitt jordeliv kan man inte säga annat än att det var en legend som trädde ur tiden. Många förknippar honom med Beatles och hans inflytande över populärmusiken genom denna koppling har varit stor. Alla psykedeliska låtar, både nutida och forntida, där en sitar finns med för att skapa en lagom udda touch har vi herr Shankar att tacka för (och George Harrison som var mannen som välkomnade detta instrument). Ja, även icke-psykedelia kan ju faktiskt ha en sitar med för att försköna lyssnandet.

Men självklart hade Ravi Shankar ett liv innan Beatles och även en lång och framgångsrik karriär efteråt. Ni får rätta mig om jag har fel, men han är troligen den utövare av traditionell icke-västerländsk musik som har nått ut till flest och vars namn nästa alla känner till. Han fick Polarpriset 1998.

Jag är ingen stor kännare av varken Ravi Shankar eller de varianter av musik från Indien som finns. I min samling finns några plattor med traditionell indisk musik av varierande slag, varav dagens tema är en. Anledningen till att jag skaffade dylika plattor var inledningsvis helt enkelt att jag tyckte det var ganska flummig musik. Sitarens toner och tablans rytmer skapade en lagom mysig och mystisk stämning. Släng in en skön flöjt också för lite trevlig variation och anrättningen var komplett.

På Inde får vi höra Ravi Shankar spela sitar och Chatur Lal spela tabla. Okänt vilket år plattan gavs ut, men gissningsvis är det 60-tal. Bolaget är Fontana och Inde ingick i en fransk serie utgivningar med musik från olika delar av världen, som jag förstått det.

Vi får höra Ravi Shankar spela relativt snabbt på sitaren. Det är inte en skiva om du vill ligga ned, sluta ögonen och föras iväg på svävande indiska ljudmattor. Vissa låtar kan börja i ett lägre tempo, men ganska snart har Ravi ökat farten och hans fingrar tycks flyga fram över sitaren. Kanske Indiens svar på Yngwie Malmsteen? Ackompanjerad endast av en tabla så står sitaren i centrum av musiken.

Jag tycker plattan är OK. Generellt gillar jag lite lugnare indisk musik så ibland går det lite väl snabbt för mig på Inde. Men det är ingen tvekan om att Ravi behärskar sitaren till fullo, det är en bländande uppvisning som ges. Vid vissa tillfällen undrar man hur det är möjligt att få fram så många toner på så kort tid.

Rekommenderar jag plattan? Jag har svårt att ge rekommendationer när det gäller traditionell musik som ligger långt ifrån vår egna västerländska, men gillar man indisk musik är säkert den här plattan lika bra som någon annan. Och rent generellt uppmanar jag människor att utforska andra kontinenters traditionella musik då det finns mycket bra att upptäcka.

Tracklist

Side A
1. Kafi-Holi
2. Dhun
3. Mishra Piloo
　
Side B
1. Raga Puriya Dhanashri
2. Raga Charu Keshi