Lee Hazlewood – ”Forty” (1969, 1974)
 

Albumets titel och texten på omslagets baksida, där Lee bl.a. nämner att han uppnått åldern 40, skulle kunna få en att tro att han gjorde denna platta i samband med 40-årsdagen. Det trodde i alla fall jag tills jag insåg att han faktiskt föddes 1929. Men det är klart, han kanske skrev orden ”Somewhere between the day I was born and yesterday when I turned FORTY…” dagen efter 40-årsfesten och lät orden mogna några år.

Stoppa pressarna! Jag noterade precis på discogs.com att plattan faktiskt gavs ut i USA 1969, och därefter i Sverige 1974. Där har vi vår förklaring.

 

Det är alltid roligt med Lee Hazlewoodplattor, man vet aldrig riktigt vad man får. Country, psykedelia, smöriga ballader, mörk humor, egna låtar, covers, trista låtar, fantastiska låtar… Eller en blandning av allt detta och mer därtill. Mitt ex av Forty är den svenska varianten, den amerikanska ser ut så här:

 

Jag har sett den svenska varianten säljas på nätet för upp till dryga 500-lappen, antar att den är lite mer exotisk än den amerikanska. Forty innehåller enbart covers och som vanligt dyker vissa av dom upp på andra plattor med Lee (flera av dom på Movin’ On), jag har faktiskt svårt att säga vilka låtar som uteslutande finns med på Forty, men September Song har jag i alla fall inte sett någon annanstans.

Forty är en helt OK platta vars toppar inkluderar den vackra What’s More I Don’t Need Her, den släpiga Let’s Burn Down The Cornfield och fina The Bed. Det finns också rejäla dalar, t.ex. i form av de trista och smöriga September Song och It Was A Very Good Year. Det är mycket blås och feta stråkarrangemang på Forty, och i sina bästa stunder skapar Lee - med hjälp av sina kvinnliga körer och sin djupa barytonröst - de sedvanligt mörka och lagom märkliga stämningarna. Det är svårt att beskriva Lees musik, cowboypsykedelia är en vanlig term, ibland tänker jag att musiken skulle passa bra in i en 70-tals mjukporrfilm regisserad av David Lynch. Med Lee själv i huvudrollen.

 

Ett inköp kan i alla rekommenderas om man stöter på Forty i skivbackarna. Jag tycker plattan ger en ganska representabel bild av Lee och hans musik.

 

Tracklist

Side A

1. It Was A Very Good Year 4:14
2. What’s More I Don’t Need Her 3:33
3. The Night Before 3:22
4. The Bed 2:36
5. Paris Bells 2:40

Side B

1. Wait Till Next Year 3:35
2. September Song 4:57
3. Let’s Burn Down The Cornfield 2:39
4. Bye Babe 3:34
5. Mary 3:01