Jag har ingen större koll på Marc Bolans och T. Rex tidigare (eller senare) alster. I CD-hyllan står en greatest hitsplatta som jag inte lyssnat jättemycket på, så jag har svårt att jämföra Electric Warrior med annat de gjort. Men jag har förstått från det jag läst på nätet att detta var bandets definitiva steg in i glamrocken värld, från en mer hippiebetonad folkrock. Det var deras sjätte album (det andra under namnet T. Rex, de hette Tyrannosarius Rex de första fyra plattorna). Många anser att Electric Warrior är T. Rex bästa platta och att den till stor del lade grunden för och startade hela genren glamrock. En klassiker som dessutom gjorde bandet kända i USA, vilket vanligtvis är alla artisters stora dröm. I alla fall på 60- och 70-talet.
Jag tycker det är en bra platta. Jag har aldrig lyssnat så mycket på glamrock och vet egentligen inte hur genren låter, men jag antar att det låter som låtarna på Electric Warrior. Det är bra låtar som är roliga att lyssna på - lite släpiga, halvflummiga kreationer som Bolan ibland tycks sjunga med ett litet leende på läpparna. Man vet aldrig om han menar allvar eller skojar med oss. Det är mycket gitarr, mest elektrisk sådan, men även den akustiska varianten hörs. Den fina låten Girl t.ex. har ett mer akustiskt sound.
Ska jag klaga på något så upplever jag själva produktionen, ljudbilden, lite mörk och murrig, ja, nästan lite lo-fi. Förutom ovan nämnda Girl så är soundet ganska detsamma på alla låtar, Bolans röst bidrar till detta då den är lätt igenkännbar och sätter en tydlig prägel på låtarna. Avslutningsnumret Rip Off är lite udda på plattan då Bolan och T. Rex närmar sig punken, långt innan punkens födelse.
Plattan innehåller T. Rex största hit Get It On. På min kanadensiska utgåva har den titeln Bang A Gong (Get It On) för att skilja den från Chase låt Get It On som var en hit under samma tid. Jeepster var också en hit från plattan. Det är absolut två bra låtar, men enligt mig finns ännu bättre på plattan. En av mina favoriter är Planet Queen. Electric Warrior nådde förstaplatsen på Englandslistan och blev 1971 års bäst säljande album där.
Det finns egentligen inget svagt spår på Electric Warrior (OK, jag är inte så förtjust i Lean Woman Blues) så jag kan absolut rekommendera plattan. Men T. Rex har ett sound som är lätt att känna igen och som man inte kommer ifrån, gillar man inte det soundet så gillar man nog inte plattan. Jag har ju ett svagt öga för 70-talets musik, en sak som var bättre då jämfört med dagens musik är att även kommersiell musik, som T. Rex måste anses ha varit, inte alltid var så tillrättalagd. Jag får en känsla att Bolan gjorde musiken främst utifrån vad han själv tyckte var bra och hur han ville ha det, och inte lät allt gå igenom ett massproduktionsfilter som skulle göra det mer tillgängligt för folket. Det fanns ett större utrymme för individualitet.
Ja, jag vet att detta kanske bara är en romantisk illusion hos mig, men jag låter det vara en sanning i min tillvaro. Det gör i alla fall mycket musik från 60/70-talet mer intressant än dagens kommersiella musik.
Tracklist
Side A
1. Mambo Sun 3:38
2. Cosmic Dancer 4:26
3. Jeepster 4:10
4. Monolith 3:45
5. Lean Woman Blues 3:01
Side B
1. Bang A Gong (Get It On) 4:24
2. Planet Queen 3:11
3. Girl 2:29
4. The Motivator 3:57
5. Life's A Gas 2:23
6. Rip Off 3:38
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar