Alt J - "An Awesome Wave" (2012)

Dags att lämna mitt senaste tema med lättklädda damer och tveksam musik. Dagens tema är en riktigt skön platta som för tillfället spelas mycket här hemma, en ny favorit i samlingen. Alt J är ett brittiskt band och An Awesome Wave var deras debutplatta.

Jag fick bandet rekommenderat av en granne som också stack till mig skivan (på CD) för några veckors lån. Upplevelsen var så positiv att jag såg till att få LP:n i julklapp i år. Alt J beskrivs som ett indierockband, alt. alternative band. Så är det säkert, jag vet inte riktigt hur man ska låta för att få en sådan etikett. Men i vilket fall är det musik med en liten knorr. Inte minst för att Joe Newman har en lite udda sångröst.

Jag hör jag en hel del progressiva influenser på plattan, t.ex. a capellan som följer på introt. Det är som att höra Gentle Giant på 2010-talet. Just den a cappellan gillar jag starkt trots att allmusic.com skriver ned den. Ibland beskrivs musiken som art rock, men för mig är den genren ofta lite "svårare" än Alt J. Även om det är annorlunda låtar på plattan, så är de långt ifrån svåra. Tvärtom upplever jag skivan som väldigt välkomnande, ljus och vänlig. Alt J verkar vara en samling sköna och avslappnade snubbar, inte svåra, svartsynta och djuplodande suicidkandidater. När man träder in i An Awesome Wave, träder man in en i en skönt drömsk men oftast uptempo värld.

Alt J har lyckats med konststycket att skapa en skiva som är bra och intressant rakt igenom, och det är lätt att sitta och lyssna på den utan att bli uttråkad. Om Kate Bush hade varit man, och medlem i ett rockband, tror jag att det skulle kunna låta så här.

Kan nämnas att bandets trummis Thom Green har en 80%-ig hörselnedsättning på grund av en genetisk sjukdom han lider av. Han riskerar att när som helst bli döv, läste jag i en intervju med honom. Och om någon undrar vad omslaget föreställer är det Gangesdeltat.

Jag rekommenderar plattan, både till de som helst lyssnar på radioskvalet och till de som hävdar att de är musikaliska konnässörer av högre rang. An Awesome Wave är en skiva jag tror alla kan uppskatta.


Tracklist

Side A
1. Intro
2. Interlude
3. Tesselate
4. Breezeblocks
5. Interlude
6. Something Good
7. Dissolve Me

Side B
1. Matilda
2. MS
3. Fitzpleasure
4. Interlude
5. Bloodflood
6. Taro

Playboy Record Artists (1977)

Låt mig direkt säga att detta är skräp. Visst, det är en smaksak vilken musik man gillar, och kanske någon blir upprörd när jag kallar denna skiva skräp. Men jag gör det igen. Det är skräp.

Så varför har jag den då i min samling? Gissa en gång. Rätt. En skiva från bolaget Playboy Records tyckte jag helt enkelt skulle vara cool att äga. Speciellt då den har Playboykaninen i O:et. Och eftersom jag tyckte Playboy Records var häftigt, så hade jag en förhoppning om att musiken skulle vara lika tuff. Men jag hade fel. Att skivan också kostade runt 15 kr. underlättade förstås inköpet (som vanligt).

Playboy Records var såklart var kopplat till Hugh Hefners imperium, men långt ifrån lika framgångsrikt som hans övriga produkter. Artisterna de hade på bolaget var inte speciellt populära, musiken de fokuserade på - softa rockballader och country - gick inte hem. Och precis som skrivs på denna blogg så förväntar man sig kanske något mer utmanande från något som Playboy ligger bakom. Men icke, istället blev väl många skivköpare, precis som mig, ganska besvikna på innehållet. Det mest utmanande med den här LPn är att orka lyssna på den rakt igenom.

Musiken på plattan är just softa rockballader och country. Ingen av dessa genres är någon favorit hos mig, och jag hittar faktiskt inte en enda bra låt på skivan (OK, låten Runaway är väl lyssningsbar. ursprungligen sjungen av Del Shannon 1961). Artisterna är mig också helt obekanta - Barbi Benton, Mickey Gilley, Charlie Kulis osv. Och att samma namn dyker upp på så många låtar på plattan visar väl att bredden av artister troligen inte var så stor. Men fortfarande tycker jag det är lite småroligt med en skiva från Playboy Records, så jag behåller den nog. Den är för övrigt endast utgiven i Sverige. Playboy Records existerar inte längre, någon förvånad?


Tracklist

Side A
1. Barbi Brenton - Ain't That Just The Way (That Life Goes Down) 2:55
2. Mickey Gilley - Bring It Home To Me 2:20
3. Current - Classica's Love Song (Part I) 3:06
4. Wynn Stewart - Lonely Rain 2:45
5. Hamilton, Joe Frank & Dennison -Don't Fight The Hands (That Need You) 3:05
6. Mickey Gilley & Barbi Benton - Let's Sing A Song Together 2:08

Side B
1. Mickey Gilley & Barbi Benton - Roll You Like A Wheel 2:09
2. Barbi Benton - The Teddy Bear Song 2:54
3. Hamilton, Joe Frank & Dennison - Now That I've Got You 3:38
4. Charlie Kulis - Runaway 2:48
5. Mickey Gilley - Honky Tonk Wine 2:30
6. Debbie Campbell - Please Tell Him That I Said Hello 3:11

Exitos Del Verano ("Summer Hits") (1976)

I morse var det -17 C. I natt skall det bli -32. Januarimörker. Vi behöver pigga upp oss med sol, stränder och lättklädda flickor. Kanske blir livet lite lättare då. Eller inte. Ser man till mitt förra inlägg kan en ny trend börja skönjas. LP-omslag som porrtidningssubstitut. Kanske skulle man ha en blogg enbart tillägnad dylika omslag? Skulle med all säkerhet öka antalet läsare.

Den här hittade jag i en second hand butik i Uppsala och jag köpte den enbart för jag tyckte omslaget kändes tämligen bisarrt. Priset var runt 15 kr vilket förstås underlättade ett inköp. Öppnar man det utvikbara omslaget finner man på insidan ett antal semesterbilder från Spanien med information om var de är tagna, mestadels Baleares och Costa Brava. Det gjorde att jag fick för mig att det var någon sorts reklam-LP för Spanien, kanske utgiven av den spanska turistmyndigheten. Därför kändes tilltaget att placera ett par ytterst lättklädda flickor på omslaget märkligt. Men den är utgiven 1976 och jag tänkte att det kanske var helt i sin ordning och politiskt korrekt att myndigheter på den tiden gjorde så.

Nu tror jag inte längre det är den spanska turistmyndigheten som gett ut plattan, utan de utmanande flickorna är placerade där för att locka köpare. Vilket uppenbarligen funkade på mig. Varför det är foton från spanska turistorter på insidan vet jag inte, kanske sponsrade myndigheterna. Exitos Del Verano verkar vara en serie skivor med covers på hits, ett flertal med omslag i samma stuk som dagens. Varför ändra ett vinnande koncept?

Musiken? Ja, det är ett antal covers, sommarhits om man ska tro omslaget, där Sverige representeras av ABBA med låten Fernando. Det mesta går att lägga i papperskorgen men några sköna spår hittar man. Fly Robin Fly av den tyska gruppen Silver Convention är cool och groovig 70-talsdisco (låg etta på ett antal listor 1975). Och så gillar jag den smäktande Tornero av den italienska gruppen I Santo California från 1974. B-sidan öppningsspår La Ramona är också skön, kanske inte bra, men rolig. Jag känner inte till den låten, och det är svårt att hitta information om den på nätet. Det enda jag lyckas få fram är att en komiker vid namn Fernando Esteso hade en hit med en låt vid det namnet, så kanske är det den.

Som sagt, det är covers, vilka generellt inte låter lika bra som originalen. Så också på denna platta. Därför ser jag ingen anledning till att köpa den här skivan för musikens skull, bättre att införskaffa originallåtarna. Enda anledningen att köpa plattan skulle vara för omslaget, antar jag. Men personligen hävdar jag bestämt att jag uppskattar plattan för låtarna, precis som jag gillar artiklarna i Playboy.

Döm om min förvåning när jag noterade att den sålts på ebay för dryga 300 kr. Vilket får mig att pusta ut då jag också kan hävda att den är en ekonomiskt investering, som uppenbarligen har betalat sig riktigt bra.

Youtubelänkarna nedan är till originallåtarna, jag hittade inte denna skivas coverversioner.


Tracklist

Side A
1. Bye, Bye Fraulein 4:04
2. Fly Robin Fly 5:32
3. Volare 2:49
4. Echame A Mi La Culpa 3:35
5. Save Your Kisses For Me 3:54
6. Quiero 2:50

Side B
1. La Romana 3:36
2. Viva America 3:55
3. Tornero 4:09
4. Paloma Blanca 3:16
5. Fernando 4:12
6. Abrazame 3:45