Kuuntele Ääntä (1977)

2012 avslutade jag en anställning på en arbetsplats där jag varit anställd i 11 år. Jag var hemma hos en av kollegorna, och eftersom hennes vinylalbum bara samlade damm, erbjöd hon mig att kolla igenom dom och ta alla plattor jag ville, som avskedsgåva. Jag blev så överväldigad av erbjudandet att jag knappt klarade av att tacka ja, men efter lite trugande hängav jag mig. En av plattorna som följde med mig hem var denna. Min kollega hade bott ett antal år i Finland långt tidigare, och därför fanns en del finska plattor i hennes hylla. Den här hade hon dock köpt i Uppsala, på den mytomspunna affären Musikörat. Enligt prislapparna som är kvar betalade hon 2 kr. för den, den var nedsatt från det tidigare reapriset 5 kr. Troligen inte en platta som sålde som smör.

Discogs klassifierar plattans genre som Folk, World & Country, och dess style som Political. Eftersom det bara sjungs på finska och all text på konvolutet är på finska har jag ingen aning om vad sångerna handlar om, och på internet hittar jag ingen information om skivan. Så det här är en platta jag bara kan lyssna på för melodierna, budskapet går mig helt förlorat. Men visst påminner det lite om en del svensk politisk musik från 70-talet, och framsidan ger ju vibbar om ett vänsterengagemang. Enligt Google Translate betyder skivans titel Lyssna på ljud.

En rad olika artister sjunger på skivan och den är bättre än vad jag trodde. Den inledande visorna är riktigt fina, vackra melodier och sköna harmonier i sången. Jag håller med om Discogs folkdefinition, vissa sånger låter lite Fairport Convention. Jag hör dock ingen Country, så där tycker jag de är ute och snurrar. Några låtar in på plattan sjunger en annan artist, han har nästan en operaröst vilken jag inte riktigt gillar, men arrangemanget med piano och tvärflöjt är fint. Eftersom jag oftast fokuserar mer på melodierna i musik, snarare än text, har jag inledningsvis inte så stora problem med att jag inte förstår vad de sjunger om, men efter ett tag, någonstans på sida B, blir det ändå något jag saknar när jag till viss del tycker musiken går på tomgång. Då hade en förståelse av texterna säkert bidragit till att hålla intresset uppe.

Jämför jag t.ex. med Röda Bönor, en svenska politisk grupp från 70-talet, är Kuuntele Ääntä mycket bättre. Det är fina och luftiga arrangemang, akustiska gitarrer, piano, tvärflöjt, en saxofon på några ställen. Och melodierna är (ofta) fina. Språket är väl den huvudsakliga negativa sidan. Finska har ett speciellt sound, så att säga, som sätter en prägel på visorna. Jämför man t.ex. med spanska eller franska, där jag inte heller förstår så mycket när de sjunger, känns finskan grövre och mer främmande i sina ljud. Skivan är utgiven på Love Records, ett finländskt, legendariskt bolag som skapades på 60-talet, och gick i graven 1979. Deras logga är ju inte direkt subtil.

På Discogs har ett ex av skivan sålts, och priset uppges till drygt 22 kanadadollar, vilket motsvarar cirka 140 kr. Så min kollegas 2 kronorsinvestering har ju givit några tusen procent i avkastning (om hon hade behållt skivan).


Tracklist

Side A
1 Herran Pää On Paljaana 3:25
2 Heilani On Kuin Helluntai 4:00
3 Soi Lauluni 3:45
4 Kuuntele Ääntä 3:21
5 Ay 2:05
6 Atlantin Valleilla 2:31

Side B
1 Vallankumous 1:35
2 Lakkopäivänä 3:19
3 Käy Tehtaan Portilla Miettimään 3:18
4 Laulu Turhautumisesta 2:25
5 Kuolema 3:35
6 Kaverit Ja Toverit 2:55