Gentle Giant - "The Missing Piece" (1977)

Inom den progressiva genren har Gentle Giant alltid varit ett av mina favoritband. De har haft en talang att skapa komplexa och intressanta stycken, som samtidigt inte blivit alltför komplicerade och akademiska. En hårfin balans, som bandet har lyckats hantera. The Missing Piece är dock ingen av deras bättre stunder.

Punken hade anlänt, musikscenen förändrats, och den progressiva rocken var en av skurkarna, enligt de nya högljudda banden. Gentle Giant var ju en av den progressiva genrens fanbärare, men hade vid denna tid tappat en del fans. Så det fanns säkerligen en känsla av att vilja hitta nya fans, och återknyta gamla. Bandet hade också en önskan att föra deras livemusik närmare hur studiomusiken lät (det kunde skilja en hel del pga av studioversionernas komplexitet), så låtarna skapades med en tanke att kunna framföras live utan större förändringar. Så på The Missing Piece tar bandet en hel del nya vägar, med blandat resultat, minst sagt.

Skivan öppnar med Two Weeks In Spain. En kul pop-progressive låt, som lovar gott. Tyvärr A-sidans enda intressanta låt. Med övriga låtar chockar bandet med att spela en smörig ballad, punk, blues och hårdrock. Det här kunde andra band göra bättre, dessutom blir förstasidan tämligen förvirrad och spretig. Deras försök till humor med låttiteln Betcha Thought We Couldn't Do It, en låt där de spelar rak hårdrock blir inte speciellt kul. På B-sidan hittar dock bandet tillbaka till sitt tidigare sound, med nyckfull progressive musik. Även här är öppningslåten den bästa, As Old As You're Young. Sedan följer en längre ballad, som jag finner lite småtrist, med två efterföljande proglåtar i klassisk Gentle Giant stuk. Dock har de gjort detta bättre på tidigare album, och egentligen är det endast respektive sidas öppningslåt som riktigt håller. Min rekommendation är att snarare lyssna på Gentle Giants tidigare album, som generellt håller en högre klass.


Tracklist

Side A
1. Two Weeks in Spain 3:07
2. I'm Turning Around 3:59
3. Betcha Thought We Couldn't Do It 2:25
4. Who Do You Think You Are? 3:35
5. Mountain Time 3:20

Side B
1. As Old as You're Young 4:21
2. Memories of Old Days 7:18
3. Winning 4:18
4. For Nobody 4:05

Gentle Giant - "Octopus" (1972)

Ett djupdyk ner i progvärlden via Gentle Giants fjärde platta Octopus. Kan det vara något? I progvärlden är det ofta en balansgång mellan det sköna, lite svåra och alltför svåra. Jag brukar hävda att Gentle Giant alltid lyckas hålla sig på rätt sida om balanspunkten. Även deras regelbundna utflykter i de mer komplexa och märkliga ljudlandskapen är trevliga att lyssna på och relativt lättillgängliga, i alla fall på Octopus. Med det sagt så skall nämnas att Gentle Giant anses vara ett av de mer experimentella banden inom 70-talets progressiva musik, och musiken de gjorde var ovanligt komplex, även sett till genren de tillhörde. Så de ska inte underskattas.

Gentle Giant bestod vid tiden för inspelningen av de tre bröderna Shulman, Kerry Minnear, Gary Green och den nye trummisen John Weathers. Nästan samtliga medlemmar var multiinstrumentalister och ytterst skickliga på sina respektive instrument. Det är kul att titta på konsertklipp med bandet på Youtube, då de obekymrade byter instrument mitt i låtarna och utan problem fortsätter lira. På plattan spelar de ofta upp till tre instrument var i varje låt.

Octopus anses av många vara starten på Gentle Giants bästa musikaliska period, Ray Shulman hävdar att det är deras bästa platta (eventuellt tvåa efter Acquiring The Taste). Och som nämnts gillar jag Octopus. Den är varierad och kul att lyssna på. Även om det kan vara väldigt komplexa arrangemang och musik som ligger utanför det helt självklara så blir det aldrig för svårt. Många andra grupper inom samma genre gör ibland musik som man kan misstänka är svår bara för sakens egen skull, och det blir svårt att uppskatta det jag hör. Gentle Giant faller inte i den fällan på Octopus.

En av mina favoriter på plattan är Think Of Me With Kindness. En vacker låt som kanske är den som är minst "progressiv" på skivan. Gillar man progressiv musik så kan plattan absolut rekommenderas, gillar man mer lättillgänglig rock och pop så kanske Octopus kan upplevas som lite för svår och märklig, misstänker jag. En lustig detalj är att Gentle Giant, innan Octopusturnén, agerade förband åt Black Sabbath ett antal konserter. Denna kombination gick inte hem hos publiken, kan man lugnt säga, som högljutt uttryckte sitt missnöje med progbandet på scen.

Plattan jag har är den nordamerikanska pressningen, jag hittade den för 25 spänn i fint skick i en lokal skivbörs här i Montreal, vilket förstås inte gick att motstå (jag har den på CD sedan tidigare). Det europeiska omslaget ser ut så här:

Tracklist

Side A

1. The Adevent Of Panurge 4.42
2. Raconteur, Troubadou 4.03
3. A Cry For Everyone 4.06
4. Knots 4.10

Side B
1. The Boys In The Band 4.33
2. Dog's Life 3.12
3. Think Of Me With Kindness 3.32
4. River 5.51