Frank Zappa - “Broadway the hard way” (1988)
Idén jag har om Frank Zappa är att det är en artist jag borde tycka om, men som jag aldrig riktigt har förstått mig på. Jag vet aldrig om jag skall ta hans musik på allvar. Är den ett skämt? Samtidigt har jag väldigt lite erfarenhet av denne man, förutom denna platta har jag Freak Out. Utöver det är det bara lite låtar på radio jag har hört. I musikvärlden tycks Zappa vara ett av de mer respekterade namnen och sett till han produktion tycks han vara en av de mest kreativa. Mycket av det han gjort rör sig utanför de vanliga musikaliska ramarna och som person verkar han ha varit både rolig och intelligent. Därför borde jag gilla Zappa, tycker jag. Men saker och ting är inte alltid vad de borde vara.
Denna LP fick jag i julklapp av min bror, troligen julen 1988. Jag var alltså 16 år gammal. Gissningsvis var jag minst tio år för ung för att förstå mig på musiken och texterna. Skivan är fylld av politisk satir som gick mig helt förbi, dels har jag aldrig varit den som lyssnar jättenoga på texter, dels rör satiren personer som inte var alltför bekanta för mig och dels visste jag helt enkelt inte att det var satir. Istället trodde jag att det var mer oseriös musik, en amerikansk Eddie Meduza (lite överdrivet). Samtidigt visste jag ju redan i denna ålder att Zappa var oerhört respekterad och dessa två idéer hade jag svårt att få ihop.
För att riktigt kunna uppskatta denna LP är det troligen viktigt att förstå texterna då dessa har en större betydelse än vanligt. Musiken i låtarna är inte så fantastisk att den håller hela vägen själv och för mig som främst lyssnar på musiken blir skivan en lite märklig upplevelse. Den påminner om en cirkusföreställning eller en Bröderna Marx film. Skivan har snurrat en del på min skivspelare men jag har aldrig lyckats skapa någon närmare relation till den. När jag lyssnade på den inför detta inlägg var det första gången på nästa 20 år jag hörde den. Fortfarande hade jag svårt att ta till mig den.
Det kan nämnas att låtarna är liveupptagningar från Zappas turné 1988, hans sista med ett band. Jag har hört för lite med Zappa för att veta om denna platta är representativ för honom eller inte. Efter denna platta och Freak Out har det inte blivit mer Zappa för mig. Har jag missat något?
Favoritlåtar
Elvis har just left the building
When the lie’s so big
Tracklist
Side A
- "Elvis Has Just Left the Building" – 2:24
- "Planet of the Baritone Women" – 2:48
- "Any Kind of Pain" – 5:42
- "Jesus Thinks You're a Jerk" – 9:15
Side B
- "Dickie's Such an Asshole" – 6:37
- "When the Lie's So Big" – 3:38
- "Rhymin' Man" – 3:51
- "Promiscuous" – 2:03
- "The Untouchables" – 3:05
Också i min barn- och ungdom hördes en hel del Zappa i bakgrunden. Mest som en ljudmatta av skumma experiment och uppmaningar att inte äta gul snö. Den Zappa-skiva som jag själv och på eget initiativ lyssnat mest på är Joe's Garage och den gillar jag riktigt mycket. Mer för musiken än för texterna kanske som inte är helt rumsrena för nån under 18. Oskuldsfull som jag var trodde jag t.ex. att "She gave me VD" betydde att han hade fått ett välbetalt jobb. På Joe's Garage finns ju megahiten Bobby Brown med också, en helt ok låt.
SvaraRaderaEn annan skiva som jag minns med Zappa är "Ship arriving too late to save drowning witch" pga att omslaget är genialiskt, musiken har jag ingen aning om :-)
Ja bror, det var inte den bästa Zappa-plattan att ge bort. Hade inte själv hört den, och den gjorde inget större intryck när jag väl gjort det. Men ge inte upp, det finns mycket att finna i Zappas värld. Den platta som blev min ingång till Zappa var One Size Fits All, kanske kan den vara nåt?
SvaraRaderaJa, jag kanske borde ge mannen en ny chans.
SvaraRaderaSjälv har jag allting av Zappa och är en inbiten fan sedan många år. Jag började med Zappa 1979 som tolvåring och än i denna dag är han mästaren. Det är intressent att läsa om hur en musikintresserad person som du inte riktigt finner något i skivan som engagerar dig - det är givetvis grekiska för mig. Nu är inte BTHW representativ - den tillkom under en tid när Frank var engagerad i motståndet mot PMRC och deras ansträngningar att införa censur i musiken. Texterna utgår från det och man kan med fog säga att de är daterade. Dock, det finns enligt mina öron mycket bra musik på skivan. Om inget annat lyssna på solot i Any Kind of Pain och se om du inte kan känne en viss njutning i det solot.
SvaraRaderaJag ska säga - som Zappa fan märk väl - att jag är en smula avundsjuk på att du bara har ett par skivor med honom, för om det skulle klicka mellan dig och Frank så har du åratal av musikaliska njutnig framför dig. Det finns i dag runt 80 officiella släpp så det finns den del att välja mellan. Skulle se fram emot en post där du analyserar exv Joe's Garage, som Jessica tipsar om, där du ger din syn på hur du upplever den musiken i vuxen ålder. MVH
Men jag är en gift man sedan nio år, skall jag verkligen riskera att inleda ännu ett livslångt engagemang? Dessutom med en man som är avliden.
SvaraRaderaMen OK, Joes Garage nämns av fler, så jag skall vid tillfälle ge det albumet en chans. Kanske får vi ställa till ett nytt bröllop, och bröllopsfest är ju alltid kul.
Förbered talen, kära vänner!