Paul Young – The Secret of Association (1985)

Det är få plattor i min samling som är mer förknippad med min tidiga tonår som denna. Utgivningsåret fyllde jag 13 år och om jag minns rätt fick jag den i julklapp detta år. Jag hade knappast kysst en flicka, hade inte smakat på spriten och min kriminella bana hade sträckt sig till att snatta godis på den lokala matvaruaffären. Det var fortfarande den oskyldiga tiden i livet. Det var förstås hitarna Everything must change och Every time you go away som väckt min uppmärksamhet. Paul Young var stor i Sverige detta år och året innan hade Do the know it’s christmas (Band Aid) varit en stor hit där han också medverkat. Det är med viss nostalgi jag tar mig an och lyssnar på detta album, för första gången sedan åren runt mitt första tonår.

Det är inte är helt lätt att koppla loss de känslor och minnen som befästes till låtarna för drygt 25 år sedan, med andra ord är det omöjligt att lyssna på plattan objektivt och med ett öppet, opåverkat sinne. Vissa av låtarna har jag mer eller mindre lyckats glömma bort medan andra fortfarande går att sjunga med i. Men det är intressant att iaktta om detta album också har något att ge mig som vuxen, eller gjordes den för en publik som understeg 20 års ålder? Spontant svar är nog att det även kan ge mig något idag, även om den inte helt och hållet går i min smak som den ser ut 2011. Och det är av någon anledning svårt att tillåta sig fullt ut att riktigt gilla ett album som man gillade som barn/ungdom, jag menar, att helt och hållet hänge sig och riktigt digga utan att låta det bli en nostalgitripp.

Plattan lider inte så mycket av det typiska 80-talssound som jag kan ha svårt för - mycket keyboards, trummaskiner etc. utan känns relativt tidlös. Hade den kunnat ges ut idag? Kanske. Några av spåren skulle förstås behöva en uppfräschning men det är inte mycket att anmärka på. Ungefär hälften av låtarna är covers medan Paul och Ian Kewley har skrivit övriga.

Detta var ju en väldigt kommersiell platta när den släpptes och jämfört med den kommersiella musik som erbjöds idag får jag för mig att The secret of association är bättre. Varje låt är unik och har en viss egen kvalitet, ingen låt känns direkt som utfyllnad. Var det bättre förr eller har det snarare att göra med att jag idag inte tar så stor del av musiken som spelas på radio och därmed egentligen inte har så stor koll? Jag spelade denna platta väldigt mycket de första åren den var i min ägo, sedan misstänker jag att det inte ansågs så coolt att lyssna på Paul Young så av denna och andra anledningar, såsom att samlingen alltmer utvidgades, slutade jag att spela den. Men jag vill ändå hävda att det faktiskt är en helt OK platta som jag kanske borde försöka skapa en vuxen relation till. Och bandlös bas är väl alltid kul att lyssna på?

Favoritspår

Everything must change

I was in chains

This means anything

 

Tracklist

Side A

1 Bite the Hand That Feeds
2 Everytime You Go Away
3 I'm Gonna Tear Your Playhouse Down
4 Standing on the Edge
5 Soldier's Things

Side B

6 Everything Must Change
7 Tomb of Memories
8 One Step Forward
9 Hot Fun
10 This Means Anything
11 I Was in Chains