Läsaren med gott minne kommer eventuellt ihåg ett tidigare inlägg på denna blogg på temat CD-skivor i min samling jag skulle vilja ha på vinyl. Denna skiva var en av dom, som synes är denna önskan nu uppfylld. En runda i Quebecs skivbörser häromveckan resulterade bl.a. i Days of Future Passed. Och för det facila priset av 5 CDN (drygt 30 kronor) var det ett riktigt fynd, enligt mig.
Jag skall vara ärlig och erkänna att jag inte kommer ihåg hur jag upptäckte Moody Blues, men det var i vuxen ålder. Detta var den första av Moodys plattor jag skaffade och snabbt innehöll samlingen alla deras “famous seven”.
Detta var Moody Blues andra platta. Enligt legenden ville deras skivbolag Decca Records marknadsföra sitt nya Deramic Stereo Sound (DSS) genom att släppa en rockversion av Dvoraks New World Symphony. Moody Blues, som var skyldiga bolaget en massa pengar sedan deras första inspelning, valdes ut för detta projekt. Bland annat skulle då skulden anses vara återbetalad som konsekvens.
Moody Blues lyckades få den konstnärliga kontrollen över innehållet på plattan och övergav efter ett tag den ursprungliga idén. Istället använde de sig av sitt eget material och med hjälp av Peter Knight, som varit anlitad till det ursprungliga Dvorakprojektet, skapade de sin egen mix av rock och klassisk musik – Days of Future Passed. (Det kan tilläggas att vissa personer på Decca förnekar att det någonsin fanns ett ursprungligt Dvorakprojekt, detta tillkom inte förrän på 70-talet). Bandet presenterade sina “rocklåtar” för Peter Knight som därefter skrev de klassiska partierna som binder låtarna samman. På så sätt bär Peter Knight kanske ett lika stort ansvar som bandet för det färdiga resultatet. På vinylskivan ges credit för kompositionerna till Redwave-Knight, där Redwave är ett fiktivt namn gruppen gav till sig själva och Knight förstås är Peter Knight.
London Festival Orchestra som medverkar på plattan består av klassiska musiker från Decca som gavs detta namn. “London” fick vara med i namnet för att göra det lite mer imponerande, enligt uppgift.
Jag har alltid hållit denna LP som en av mina absoluta favoriter, topp 3. Dels gillar jag Moodys “rocklåtar”, de är riktigt bra kreationer, dels gillar jag hur snyggt de klassiska partierna tar över och och lämnar över till “rockpartierna”. Det är nästan omärkligt, plötsligt lyssnar man på ett klassiskt parti och vet inte riktigt hur det gick till när “rocklåten” slutade. Jag sätter ordet “rock” inom citationstecken då det inte är rock i ordets vanliga bemärkelse utan lutar mer åt den psykedeliska 60-tals musiken (vad den nu kallas). Att lyssna på denna platta är att ge sig ut på en fascinerande musikalisk resa.
Skivan är ett konceptalbum på temat en vanlig dag, från morgon till kväll. Bolaget var skeptisk till skapelsen när den var klar då de ansåg att den skrämde fans av klassisk musik med sitt rockigare innehåll samtidigt som den skrämde rockfansen med sitt klassiska innehåll. Deras farhågor blev obesannade, plattan sålde bra, mycket tack vare hitarna Tuesday Afternoon och Nights in White Satin.
1978 mixades skivan om eftersom de ursprungliga mastertaperna blev allt mer förstörda. Det betyder att de CD-skivor som finns inte innehåller den ursprungliga mixningen. Jag är glad att jag idag är ägare till både en CD-skiva och en vinyl med den ursprungliga mixningen.
Detta är en platta som jag inte kan göra annat än varmt rekommendera, den är fantastisk rakt igenom.
Tracklist
Side A
1 The Day Begins 5:45
2 Dawn: Dawn Is A Feeling 3:50
3 The Morning: Another Morning 3:40
4 Lunch Break: Peak Hour 5:21
Side B
1 The Afternoon: Forever Afternoon (Tuesday?) 8:25
2 Evening: The Sun Set: Twilight Time 6:39
3 The Night: Nights In White Satin 7:41
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar