En sommar har passerat, och en längre vistelse i mitt gamla hemland Sverige pausade bloggandet ett tag, men nu är den kanadensiska vardagen tillbaka, och därmed bloggen.
Den röda tråden de senaste inläggen har varit nyligen bortgångna musiker, och Bowie var kanske den största legenden av dom alla. Hans bortgång spred chockvågor över hela världen. Precis som Lemmy och Prince, gick Bowie alltid sina egna vägar utan allt för mycket bekymmer över vad andra skulle tycka (tror jag i alla fall). Sådant måste man respektera.
Heroes bjuder på en ganska stökig A-sida och en betydligt lugnare B-sida, mer mot ambienthållet. Jag fascineras över att Bowie blev så oerhört stor som han blev, för hans musik är inte alltid enkel att ta till sig. Det lite svårtillgängliga gäller inte minst Heroes, som är den andra delen i Bowies Berlintrilogi. Med på plattan är både Brian Eno och Robert Fripp, och det är klart, med ett sådant sällskap kan det musikaliska resultatet bli en utmaning.
Jag är inte helt förtjust i A-sidan, den är lite för stökig och skramlig för min smak. Den självklara höjdpunkten är förstås titellåten, kanske höjdpunkten i hela Bowies karriär. Det är en sådan låt som i sig själv gör en platta värd att köpa, och fast jag har hört den så många gånger känns den inte sönderspelad. De övriga låtarna är dock inte riktigt min grej. Generellt gällande Bowie har hans sångröst alltid skapat en sorts obehaglig neurotisk känsla inom mig, vilket gör att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera lyssnandet.
När man vänder på plattan, blir det intressantare. Den är mer experimentell där Bowie, med hjälp av bl.a. Eno, skapar olika instrumentala ljudlandskap. Kanske inte musik för radion eller förfesten, icke desto mindre bra. Skivan avslutas med en mer "normal" låt med sång, kanske för att föra lyssnaren tillbaka till verkligheten igen.
Trots att Bowie var/är populär på bred front, och trots att Heroes är en platta som sålt stora kvantiteter, anser jag den vara en utmaning. Den är inte helt självklar, och kräver en hel del genomlyssningar för att kunna bli fullständigt förstådd. Jag vet inte om jag riktigt förstått den än.
Tracklist
Side A
1. Beauty and the Beast 3:32
2. Joe the Lion 3:05
3. Heroes 6:07
4. Sons of the Silten Age 3:15
5. Blackout 3:50
Side B
1. V-2 Schneider 3:10
2. Sense of Doubt 3:57
3. Moss Garden 5:03
4. Neuköln 4:34
5. The Secret Life of Arabia 3:46
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar