James - "Stutter" (1986)

Jag gillar verkligen James, ända sedan jag köpte min första kassett med dom under en resa i Sydostasien 1994-95. Det var plattan Seven, omslaget såg så mysko ut så jag inte kunde motstå den. Sedan byttes kassetten ut mot en CD i Singapore, där min Freestyle pensionerades och en bärbar CD-spelare införskaffades. Jag är säker på att mina barn inte vet vad jag snackar om när sådana antika maskiner nämns.

Efter Seven har jag under åren införskaffat inte alla, men de flesta, av James album. Jag hade dock inga högre förväntningar på Stutter. Första plattan, tänkte jag. Oerfarna, ingen Brian Eno vid produktionsspakarna (som bandet gärna hade velat haft), och inte minst, 1986. Just det, 1986. Producerades det bra musik under denna tid? Personligen är jag ju instinktivt oerhört misstänksam mot 80-talsproduktioner, där de bra plattorna är undantaget, taskig, syntig och billig trummaksinsproduktion regeln.

Men tänk så fel jag hade. Stutter är en förbannat bra skiva.

Bandet långt senare än 1986

Det är en ganska galen platta, spretig, ostrukturerad, ljudlig och fylld av ungdomlig energi. Och av någon typisk 80-talsproduktion märks intet, produktionen är föredömligt tidlös. Plattan tar lyssnaren in på klassisk Jamesmark, där sångaren Tim Booths karaktäristiska röst tävlar mot bandets frenetiska spelande. Och refrängerna är precis så svepande som James refränger kan vara. Det är en platta man blir ganska uppspelt av att höra. Och det som blivit något av ett kännemärke när det gäller James skivor, så avslutas allt med en lugnare låt. Ett koncept som hållit i sig i 30 år.

Skivan hittade jag faktiskt här i Montreal, i en skivbörs. Ägaren verkade bli lika förvånad som mig, när han såg vad jag kom med. Det är inte helt vanligt att hitta James skivor här borta i skivbackarna.

En riktigt skön platta som kan rekommenderas. Det är faktiskt så att jag vill utnämna Stutter till min favoritplatta med James, i alla fall för tillfället. Det trodde jag inte när jag köpte den. Allmusic har skrivit en ovanligt kul recension av skivan, som jag tänkte citera avslutningsvis:

This is shoddy, shameless chaos. Nothing more than a terribly produced mess of tragic rock-star baiting and deliberate discordance. An amazing debut.

Tracklist

Side A

1. Skullduggery 2:40

2. Scarecrow 2:57

3. So Many Ways 3:42

4. Just Hip 1:45

5. Johnny Yen 3:38

6. Summer Song 4:15

Side B

1. Really Hard 4:10

2. Billys Shirts 3:25

3. Why So Close 3:50

4. Withdrawn 3:40

5. Black Hole 5:28