Ännu en resa tillbaka till barndomen. Min äldre bror var punkare under några år i början på 80-talet, så en del punkplattor letade sig till föräldrahemmet, Jag var troligen runt åtta år gammal när jag började höra denna skiva spelas hemma, vilket gör den till en av de första musikaliska upplevelserna utanför barnskivorna som satte några spår (KISS var väl först). Jag har inte lyssnat på plattan på över 30 år, så det är fascinerande att notera hur mer eller mindre varenda riff och textrad sitter kvar i huvudet när jag nu hör låtarna.
Man kan diskutera hur mycket en Sex Pistolsplatta det är. Skivan är ett soundtrack till filmen med samma namn, där managern Malcolm McLaren står i fokus (har jag läst, jag har inte sett filmen). Johnny Lydon (Johnny Rotten) hade lämnat bandet när plattan skapades, så låtarna där han medverkar är demoinspelningar från 1976, där man tagit hans sång och sedan spelat in instrumenten på nytt. Med andra ord är det många låtar Lydon inte alls är med på. Faktum är att det är endast åtta låtar av 24 där Cook, Jones, Lydon och Vicious medverkar gemensamt.
Det är en ganska spretig skiva. Bandet dammar av många covers i punktappning, några originallåtar, vi får hör Black Arabs göra ett discomedley på ett gäng Pistolslåtar, Anarchy in the UK bjuds på i en fransk gatumusikerversion, Malcolm McLaren sjunger/pratar på några låtar, tågrånaren Ronnie Biggs sjunger på några osv. Ett smörgåsbord av musikaliska kreationer. Är det bra? Tja, helt oävet är det väl inte.
När jag var barn var den traditionella låten Friggin' in the Riggin i punktappning min favorit. När jag som vuxen läser texten inser jag att den kanske inte är helt barnlämplig. Men mina engelskakunskaper var ju begränsade på den tiden. Idag är det nog så att jag främst uppskattar låtarna som inte Pistols framför, Black Arabs discomedley är ganska kul, likväl som Anarchy in the UK i fransk tappning. Och fortfarande gillar jag Friggin' in the Riggin, om man bortser från den grova, pubertala texten. Men det är ju en ganska svängig låt.
Överlag gillar jag plattan, även om det inte är något jag lyssnar på idag. En viss barndomsnostalgi påverkar säkert upplevelsen, men även de riktiga punklåtarna på plattan är ganska lättillgängliga. Det finns betydligt extremare och aggressivare varianter av punk jag har svårare att uppskatta. Låtar som titellåten, (I'm Not Your) Steppin' Stone eller klassikern Anarchy in the UK är ganska trallvänliga. Inte minst Cooks och Jones låtar Lonely Boy och Silly Thing är bra, även om de egentligen kanske inte borde gå under epitetet "punk", enligt mig. En kul platta att ha i samlingen.
Tracklist
Side A
1. God Save the Queen Symphony
2. Johnny B. Goode
3, Road Runner
4. Black Arabs
5. Anarchy in the UK
Side B
1. Substitute
2. Don't Give Me No Lip Child
3. (I'm Not Your) Steppin' Stone
4. L'anarchie Pour le UK
5. Belsen Was A Gas
6. Belsen Vos A Gassa
Side C
1. Silly Think
2. My Way
3. I Wanna Be Me
4. Something Else
5. Rock Around The Clock
6. Lonely Boy
7. No One Is Innocent
Side D
1. C'mon Everybody
2. EMI (Orch.)
3. The Great Rock 'N' Roll Swindle
4. Friggin' In the Riggin'
5. You Need Hands
6. Who Killed Bambi
3:00 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar