Ibland blir det svårt när man inte riktigt faller för en platta som hyllas som ett mästerverk, som har höga placeringar på listor på temat "Världens bästa skivor någonsin", en skiva alla tycks älska. Man får känslan att det är en själv det är fel på, att ens musiksmak är alltför primitiv och/eller att man inte förstått musiken, och uttrycker man sig kritiskt får man hela (musik)världen emot sig. Inför Déjà Vu står jag inför detta dilemma.
Déjà Vu var Crosby, Stills & Nash andra skivsläpp och de hade utökat trion till en kvartett i och med inkorporerandet av Neil Young. De delar broderligt på musikskapandet, på respektive sida bidrar varje medlem med en låt, dessutom bjuder A-sidan på en Joni Mitchell cover i låten Woodstock och B-sidans avslutningsnummer är en Stills/Younglåt. "Broderligt" kan nog diskuteras eftersom bandmedlemmarna inte var speciellt goda vänner vid tiden för inspelningen och sällan tillbringade tid tillsammans i studion. Istället spelades de flesta låtar in individuellt av varje medlem.
A-sidan öppnar skönt med Stills bidrag Carry On. En frisk fläkt, skön stämsång och energigivande låt, hade det fortsatt på samma nivå hade jag varit en del av massan som hyllar plattan. Men den enda övrig låt jag gillar på A-sidan är Youngs Helpless, även om den låter väldigt lik Knocking On Heaven's Door. Resten är ganska trist. Lite country och en del standard rock 'n' roll, inget utöver det vanliga. Lite kul att Jerry Garcia lirar steel guitar på Teach Your Children, dock.
B-sidan är jämnare, där den enda låt jag verkligen inte gillar är Nash Our House, men med det inte sagt att jag är överförtjust i resten. Övriga låtar är OK, men inte mer. Titellåten är lite annorlunda på så sätt att den inte har samma vers, vers, refräng struktur. Lite mer lös i kanterna och svävande, på ett positivt sätt. 4 + 20 är fin, men absolut inte bättre än det Stills gjorde på sin efterföljande soloplatta. Likaså är Youngs Countrygirl helt OK, men även här har han gjort mycket bättre låtar på egna album. Skivan avslutas med den något bombastiska Everybody I Love You, återigen, inte dum, men inget som platsar på musikens absoluta toppskick.
Sammanfattningsvis är Déjà Vu en ganska genomsnittlig platta, enligt mig. Personligen skulle jag inte ta med den på min "världens bästa skivor någonsin"-lista, eller en öde ö för den delen. Jag misstänker att om fyra helt okända killar gjort denna skiva, hade den inte hyllats på samma sätt. Men med dessa fyra giganter inom musikvärlden vid spakarna, så blir skivan per automatik höjd till skyarna, oberoende av resultatet (inom vissa gränser, förstås). Eller så är det mig det är fel på.
Tracklist
Side A
1. Carry On 4:26
2. Teach Your Children 2:53
3. Almost Cut My Hair 4:31
4. Helpless 3:33
5. Woodstock 3:54
Side B
1. Déjà Vu 4:12
2. Out House 2:59
3. 4 + 20 2:04
4. Country Girl 5:11
5. Everybody I Love You 2:21
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar