Big Brother and the Holding Company - "Cheap Thrills" (1968)

Bara omslaget designat av Robert Crumb gör den här skivan värd att köpa. Egentligen skulle den pryda baksidan av skivan, med ett porträtt av Janis på framsidan, men hon tyckte så bra om Crumbs bild att den fick bli framsidan. Från första början hade bandet tänkt att ett foto på dom nakna i en säng skulle utgöra omslaget, men skivbolaget tyckte av någon anledning annorlunda.

Janis, ja, det här var hennes stora genombrott då hon blev Janis Joplin med hela världen. Det här var bandets andra skiva tillsammans med Janis, och den sista, då hon lite senare påbörjade sin solokarriär. Redan vid den här tiden upplevde de flesta att hon var den stora stjärnan, och att bandet mer var ett kompband åt henne, många klagade också på att bandmedlemmarnas musikaliska kunnande lämnade en del att önska. Med andra ord väntade alla bara på att hon skulle ge sig iväg på egna äventyr. Men fortfarande var de ett band när Cheap Thrills släpptes.

Plattan startar med att Bill Graham introducerar bandet, till publikens jubel. Publikljud fortsätter att höras på skivan, så många trodde det var en liveplatta. Men det var det inte, det var pålagt ljud för att skapa en livestämning. Sista låten Ball and Chain är den enda som är inspelad live. Skivan spelades in till största delen i en studio New York. Det blev ett av 1968 års bäst säljande album.

När jag var yngre gillade jag inte Janis. På den tiden visste jag inte att hon faktiskt var medlem i ett band en tid av karriären, hon var så dominerande i upplevelsen. Jag tyckte hennes röst var alldeles för hes. Och så var jag inte, och har aldrig varit, någon blueskille av rang. Idag har jag ändrat uppfattning om henne. Idag tycker jag hennes röst uttrycker fantastiskt mycket känslor. En unik röst. Men det är inte alltid den funkar för mig. Ibland blir den, tillsammans med kompet, lite för skrikig och skränig. Min fru brukar klaga när skivan snurrar på stereon, eftersom den är så ljudlig, och hon pustar ut när den är över. Skivan är en utlevelse i (Janis) känslor, som kräver en del av lyssnaren. Att sjunga med den inlevelse hon gör, måste slita på stämbanden och göra en känslomässigt urlakad. I alla fall känns det så när man hör henne. Det är ju inte så att hon sjunger lite lagom halvengagerad.

De bästa låtarna tycker jag är de covers bandet gör, som också är de låtar som blev de största hitsen och därmed de mest välkända. Summertime, Piece of My Heart samt Ball and Chain. Det är bra grejer, de andra låtarna är väl OK, men inte alls i samma klass. Ljudet på skivan är ganska opolerat och skramligt, generellt. Alla gillar nog inte Janis röst, och eftersom den dominerar skivan så mycket så ska man nog gilla den för att gilla plattan. Jag har tack vare ålderns mognad, lärt mig att gilla Janis. Jag såg en dokumentär om henne för några veckor sedan. Ett tragiskt livsöde om en tjej som fick utstå en hel del från omgivningen. Hon hann bli 27 år gammal innan hon avled inne på sitt hotellrum 1970.


Tracklist

Side A
1. Combination of the Two 5:47
2. I Need a Man to Love 4:54
3. Summertime 4:01
4. Piece of My Heart 4:15

Side B
1. Turtle Blues 4:22
2. Oh, Sweet Mary 4:16
3. Ball and Chain 9:02