Barde (1977)

Lokal musik idag, från Montreal. Barde betyder bard, en sådan som Troubadix, ni vet, i Asterix och Obelix. Bandet skapades 1973, och dagens platta från 1977 var deras skivdebut. De var sex personer i gruppen, härstammande från Quebec, Irland och USA. De sjung således på franska, irländska och engelska. Musiken de spelade var en blandning av keltisk, skotsk och Quebecansk folkmusik. Tre plattor hann de göra, innan de gick skilda vägar 1983. De turnerade flitigt och tydligen var deras konserter legendariska, en explosion i extatisk energi, där användandet av dubbla keltiska fioler var deras kännemärke.

Personligen hade jag inte hört talas om Barde innan jag hittade den här skivan i en skivbörs. Jag köpte den för att jag tyckte det skulle vara kul att utöka den lokala musiken i samlingen från min nya hemstad Montreal, att det verkade vara traditionell folkmusik tyckte jag var kul, det sägs ju att man ska lära sig om och anamma den lokala kulturen. Att skivan kostade 1-2 dollar gjorde det förstås lättare.

Jag har alltid uppskattat folkmusik från olika delar av världen, men just den keltiska/skotska musiken har aldrig varit något specialintresse, så jag är ganska okunnig på området (jag har någon platta med Dubliners och Relativity, men längre än så sträcker sig inte skivinnehavet). Det är ganska fartfylld musik, mycket fioler, och som gammal violinist kan jag komma på mig att drömma mig bort om hur det hade varit om jag hade fortsatt min fiolkarriär, och om jag hade hamnat i en samling whiskystinna irländare. Det hade nog varit kul. Skivan bjuder både på instrumentala låtar och de med sång, där de förra utgör en majoritet. Som nämnts sjungs det på tre olika språk. Det är bara traditionella instrument, utan inblandning av moderna elektroniska sådana (de dök upp på de senare plattorna, dock). Öppningslåten Jack McCann är skriven av bandet, övriga låtar på skivan är traditionella kompositioner.

En helt OK platta, med mycket fart och energi, och den kanske får snurra då och då på skivtallriken när inspirationen faller på. När det handlar om den här typen av folkmusik uppskattar jag personligen dock ett band som t.ex. Fairport Convention mer, där de traditionella alstren kryddats med ett modernt sound. Den som är inne på keltisk/Quebecansk folkmusik kommer med all säkerhet att gilla den här skivan, dock.


Tracklist

Side A
1. Jack McCann 3:02
2. Julia Delaney 2:43
3. L'île Noire 3:35
4. La Queue De L'hirondelle 3:30
5. Le Violin Accordé Comme Une Viole 2:17
6. Fanny Power 3:33

Side B
1. La Gigue De George Brabazon 1:38
2. Les Trois Hommes Noirs 5:28
3. La Suite Du Cap Breton 3:29
4. Banshee 3:57
5. P Stands For Paddy 4:54