Steve Kilbey - "Earthed" (1988)

Markus 17-18 år gammal. Coolt omslag. Billigt pris. En kombination som var oemotståndelig. Så än en gång kom jag hem med en platta som jag inte hade en aning om vad det var, visste inte vem artisten var men med ett omslag som väckte både fantasin och nyfikenheten. Ett härligt sätt att vidga sina vyer.

Överraskning 1. När jag tog ut själva skivan såg jag att den inte var svart. Den var genomskinlig. Coolt.

Att skriva inlägg som dessa ger mig nya kunskaper. Nu vet jag att den stora gåtan Steve Kilbey är en australiensare som var/är sångare och bassist i bandet The Church, ett band som inte är helt okänt. Detta är en av hans solokreationer och en ganska intressant sådan. Det är ett ganska stort antal instrumentala låtar som i de flesta fall är föredömligt korta. Det är svårt att definiera musiken, kanske artrock är passande. Plattan skulle kunna vara ett soundtrack till en film eller en lite halvtung pjäs. Ibland kan instrumentala låtar som dessa i längden bli lite tråkiga, därför mitt utlåtande att de är föredömligt korta. Man hinner aldrig tröttna på dom.

Det är ganska roliga och intressanta små musikstycken som i många fall är ganska "catchy". Som jag förstått det spelar Steve alla instrument själv, trummorna står dock en trummaskin för. 80-tal och trummaskin är ofta en dålig kombination, men på Earthed är det faktiskt tolerabelt. Inledningsvis följde det tydligen också med en poesibok med dikter skrivna av Steve som skulle läsas till musiken. Mannen har många strängar på sin lyra.

Överraskning 2. När man vänder på plattan och sätter på första låten hörs ett antal röster tala. En av dessa, en kvinnlig sådan, pratar svenska!

Jag blev smått chockad första gången jag hörde detta. Jag hade kommit hem med en, i mina ögon, oerhört obskyr platta som var ett stort enigma. Och på denna mystiska tingest talas svenska. Detta var helt oförståeligt. Tittar man noga på konvolutet står det att Steve har skrivit alla låtar utan en som är skriven av K. Jansson. Detta borde ha gett mig en ledtråd. Tack vare internet vet jag nu att Steves före detta fru heter Karin Jansson, ett mer svenskklingande namn får man leta efter och detta är troligen förklaringen till detta mysterium. Det hon uttrycker i låten får väl i det närmast liknas vid en ganska djupsinnig dikt vars innehåll är alltför subtilt för mig att förstå. Kan tilläggas att låten hennes röst hörs på inte är den hon skrivit.

Under tonåren var jag nöjd med att ha denna platta då jag fann den både mystisk och obskyr, en sådan platta som gör en intressant som person. Jag spelade den då och då men de senaste 20 åren har den stått orörd i skivbacken. Det var kul att återse den. Nu kan jag bli en intressant person igen.

Tracklist

Side A
1. The Dawn Poems 2:57
2. Neuman 2:51
3. Dreambeings 0:41
4. The White Plague 2:41
5. A Loveletter From Sydney 2:07
6. Carthage 4:14
7. City Of Women 1:06
8. Hotel 0:50
9. The Empire Mourns Her Sun Without Tears 1.11
10. Cornucopia 1:58

Side B
1. Memory 5:24
2. Aphrodite 3:10
3. ...The Realite Generators Malfunctioned 1:45
4. Napoleon's Army, Christmas Eve, Outside Moscow 2:41
5. Sad Little Piano Piece 1:02
6. Atlantis 3:13
7. Pan 0:30
8. The Woman Who Was Married To Love 3:06
9. Agog 1:22
10. Earthed 3:51