King Crimson - "Islands" (1971)

Förra inlägget tog upp en platta från den svenska, politiska proggen. I detta inlägg byter vi fokus till en av giganterna inom den internationellla progressiva scenen - King Crimson. Denna platta köpte jag i 1990 under ett besök i New York, jag hade aldrig hört talas om King Crimson men tyckte omslaget lovade gott. En platta med universum som omslagsmotiv måste innehålla musik som var djup, mystisk, flummig och allmänt svävande. Jag gillade sådant på den tiden. Vid samma tillfälle köpte jag Dark Side Of the Moon (se tidigare inlägg), kombinationen kanske fick butiksägaren att tänka att jag var en riktig prognörd. Men, som sagt, sanningen var att jag inte hade en aning om vilka King Crimson var.

King Crimson bildades 1969 och har under årens lopp hunnit uppträda under en rad olika skepnader medlemsmässigt, där den stadiga medlemmen under historiens gång varit Robert Fripp. Vid tiden för inspelningen av Islands bestod bandet av Robert Fripp, Peter Sinfield, Boz Burrell, Mel Collins samt Ian Wallace.
  

En ung Robert Fripp


 

En äldre Robert Fripp



Musiken på plattan var inte riktigt vad jag hade hoppats. Förväntningarna på stora, flytande arrangemang där lyssnaren togs med på en inre kosmisk resa slogs ganska snabbt i kras. Det är tre låtar på varje sida, fyra med sång, två utan. Jag har alltid upplevt stämningen på plattan som ganska mörk, nästan lite neurotisk. Det är något i ljudbilden som skapar relativt dunkla inre bilder. Jag vet inte om det handlar om produktionen eller min skivspelare, men ibland får jag för mig att de sitter i en mörk konservburk och spelar.

Inledningsspåret Formentera Lady är drygt tio minuter långt, kanske lite för långt kan jag tycka idag. Den är väl sisådär men refrängen är ganska upplyftande och skön. I slutet på låten sjunger Paulina Lucas i bakgrunden och denna del i låten ger mig spontana Piper At the Gates Of Dawn-vibbar. Den efterföljande låten Sailor's Tale är en Frippskapelse som jag inte tidigare gillat men som jag idag uppskattar mer. Mellotron och Fripps gitarrspelande är en kul kombination. På många sätt en höjdpunkt på plattan. En annan låt värd att nämna är Ladies Of the Road, där återigen refrängen bryter av och nästan låter lite Beatles. Tydligen var denna låt den enda som samtliga medlemmar i bandet gillade.

Titellåten var tidigare min favoritlåt, en 11-minuterslåt som kanske är lite för lång. Det är en mer svävande låt och ganska fin på sitt sätt, även om den neurotiska känslan lurar även här i bakgrunden. Jag tycker fortfarande det är en OK låt även om den är lite händelselös och kunde som sagt varit lite kortare. Jag har fått för mig att jag hör ett felspel på pianot i denna låt och kanske också på trumpeten. Samtidigt kan jag undra om de fantastiskt duktiga musikerna i King Crimson skulle spela fel i ett sådant relativt enkelt stycke, och om de verkligen skulle låta ett eventuellt fel bestå. Vågar jag lita till min känsla och påstå att dessa giganter spelar fel?
För övrigt sade någon i bandet angående de lite mer flytande partierna på plattan att de mest var "airy-fairy shit". Jag antar att titellåten hör dit.

Förutom de klassiska rockintrumenten uppträder trumpet, oboe, olika stråkintrument, flöjt, sax m.m. på plattan. Jämfört med mycket annat King Crimson gjorde på 70-talet tror jag Islands är en relativt lättillgänglig platta. Sailor's Tale väl den låt som jag får för mig mest liknar det lite mer svårtillgängliga som, i min värld, King Crimson skapade under denna tid. Å andra sidan är jag ingen stor kännare av King Crimson, så jag låter detta vara lite osagt.
Omslaget finns i några olika skepnader, den ursprungliga europeiska versionen hade endast kosmos på framsidan, utan bandnamn och titel. Den Nordamerikanska var en målning av Peter Sinfield. Albumet jag har med kosmos + bandnamn och titel är en senare återutgivning av EG.

Sammanfattningsvis inget måste att ha i skivhyllan, enligt mig.

Tracklist

Side A
1. Formentera Lady 10:14
2. Sailor's Tale 7:21
3. The Letters 4:26

Side B
1. Ladies of the Road 5:28
2. Prelude: Song of the Gulls 4:14
3. Islands 11:51