Klaatu - "Hope" (1977)

Det är trevligt att rota i skivbörsar, man hittar alltid något intressant. Å andra sidan gör man sällan fynd i dessa affärer, ur en rent ekonomisk synvinkel. De flesta affärsägare har bra koll och vet vad de skall ta betalt. Loppisar har ofta också skivbackar, i dessa hittar man mest skräp, men här finns också möjligheten att göra riktiga fynd. Ofta är det ett enhetspris på en back, kanske 10 eller 20 kr/plattan, och har man tur kan man komma hem med en riktig skatt. Det gör att loppisjakten många gånger kan kännas mer spännande än rotandet på en skivbörs.

Klaatus andra plattan Hope hittade jag på en loppis, i perfekt skick. 30 kr. fick jag ge för den och jag skall väl ärligt säga att jag inte vet om det egentligen var ett fynd. Men det kändes i alla fall så när jag hittade den. Jag är säker på att min närmaste skivbörs skulle ta minst 50 kr. för den.

Klaatu var en kanadensisk trio som under en tid misstänktes vara Beatles. De gav nämligen ut sina första plattor helt utan information om vilka de var, och eftersom folk tyckte det lät lite som Beatles startade ett sådant rykte (med draghjälp av en artikel som tog upp frågan). Detta rykte spreds över världen och bolaget Capitol, som förstås var förtjusta över den ökade försäljningen detta rykte innebar, gjorde inte mycket för att stoppa det. Uppenbarligen gick det att hitta baklängesmeddelanden på plattorna som bevisade tesen, morsekod i musiken var ett annat tecken, och såklart gick det att hitta hänvisningar i texterna och på plattornas omslag om att det var Beatles som återuppstått.

Efter en tid kom förstås sanningen fram, en sanning som bestod av John Woloshuk, Dee Long samt Terry Draper. Detta innebar förstås ett drastiskt bakslag för försäljningen och bandet kom väl egentligen aldrig riktigt tillbaka. En annan bloggare beskrev bandet som bestående av två stoners och en porrskådis. Bedöm själva:

Hope började spelas in precis innan utgivningen av deras första platta och därmed innan Beatlesryktet hade uppstått. OK, på några låtar kan lite Beatles skönjas med jag kan också höra en del Queen, ELO och varför inte lite Hawkwind och Van Der Graaf Generator? Nu bör läsaren varnas att detta troligen låter som en mer spännande blandning än vad det är. Ärligt talat är det inte en jättebra platta och jämförelsen med Beatles måste nog ses som lite verklighetsfrämmande. Det är ett konceptalbum, kanske till och med en rockopera, på ett science-fiction tema. Tydligen är det någon överlevande från en arrogant ras som varnar rymdfarare för olika faror. Detta har jag läst på nätet, personligen hör jag inte allt de sjunger i låtarna och har inte orkat läsa texterna. Soundet är lite billigt på något sätt och känns ganska utdaterat, man kan inte inbilla sig att det är inspelat idag. Kanske är det vissa av syntharna som används som gör det?

Santana med vänner, skulle man nästan kunna tro.

Låtarna är i många fall relativt intetsägande och lite trista, på gränsen till lite smöriga. Dock skall tilläggas att många fans anser att detta är Klaatus bästa platta, så det finns många med en s.k. second opinion. Men personligen går jag inte igång på det utan blir mest lite uttråkad av musiken. Skall jag sammanfatta upplevelsen får det bli en smörig version av tidigare nämnda Van Der Graaf Generetor, utan mörkret, farorna och skönheten. Den är värd 30 kr. men kanske inte så mycket mer, i min värld i alla fall.
Kan tilläggas att konstnären Ted Jones målat omslaget, ett omslag många uppskattar.

Tracklist


Side A
1. We're Off You Know 4:00
2. Madman 2:36
3. Around The Universe In Eighty Days 4:53
4. Long Live Politzania 9:05

Side B
1. The Loniest Of Creatures 3:41
2. Prelude 5:43
3. So Said The Lighthouse Keeper 5:48
4. Hope 3:48