Jag var 17 år när jag köpte den här plattan. Jag kände till myten Syd Barrett, men visste inte mycket om honom och hade ingen aning om att han gjort någon egen platta. Av alla ställen i världen hittade jag Opel på en marknad långt ute på den jämtländska landsbygden. Denna otillgängliga plats i kombination med den dimmiga idé jag hade om Syd, till stor del präglad av okunskap och mytbildning, fick mig att tro att detta var en riktig raritet. En obskyr, troligen helt okänd, platta. Kanske en bootleg!? Vilken extrem tur jag måste ha haft som stötte på den.
Opel gavs ut efter många års tjatande från Sydfans då det fanns ett (uppenbarligen sant) rykte om outgivna inspelningar med nämnde man. Låtarna på plattan är inspelade mellan 1968-70 varav de flesta är från det senare datumet. Bakom rattarna i studion hittar vi på de tidigare inspelningarna Peter Jennings och Malcolm Jones. På de senare är det David Gilmour som producerar (med hjälp av Waters på en låt). I England gavs plattan ut på Harvest och i USA på Capitol.
Plattan består av en blandning av outgivna spår och alternativa tagningar av låtar som vi hittar på Syds två soloalbum Barrett och The Madcap Laughs. Det mesta på plattan är Syd med en gitarr. Det finns tre låtar där ett helt band är med – Clowns And Jugglers (Octopus) där Soft Machine stod för kompet, Swan Lee (Silas Lang) samt Lanky (Part I) som är en halvkaotisk instrumental skapelse. Skivan avslutas också med en mystisk instrumental version av Golden Hair där en elektrisk gitarr hörs tillsammans med en vibrafon (?). I övrigt är det Syds röst och akustisk gitarr som gäller.
Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag skall tycka om Opel. Kvaliteten på låtarna är minst sagt ojämn. Å ena sidan en del bra låtar, intressanta alternativa tagningar och en inblick i en myt. Vi återfinner en del av dessa på hans soloplattor, färdigproducerade, och bättre rent objektivt. Å andra sidan en del usla låtar, falsksång, taskigt gitarrspel och en timing som är långt från perfekt, snällt uttryckt. Det är fullt förståeligt att dessa inte nådde längre än till studion, och skulle troligen, om mannen inte hade hetat Syd Barrett, aldrig ens ha nått dit. Såklart bör man ha i åtanke att vissa av inspelningarna troligen skall liknas vid demoinspelningar eller test av låtidéer, och därför inte skall dömas för hårt. För det är klart att en låt där Syd stannar upp, ljudligt vänder blad och därefter fortsätter sjunga aldrig var tänkt att hamna på skiva. Antar jag. Vissa av de outgivna låtarna är dock absolut tillräckligt bra för att ha förtjänat en plats på någon av Syds soloplattor, jag tänker främst på Swan Lee (Silas Lang), Milky Way som jag alltid har gillat och såklart titellåten.
Jag har alltid upplevt att denna platta har en mörk underton. Omslaget är förstås svart vilket kanske präglar lyssningen en del, sedan påverkar vetskapen att Syd vid detta skede i livet var en relativt trasig människa vars psykiska hälsa inte var bra, något som skiner igenom ganska tydligt på Opel. Dessutom är en del av låtarna relativt mörka skapelser, både i soundet och i texterna som jag vanligtvis förstår noll av. Och jag kan inte komma ifrån känslan av att de involverade i dessa inspelningar ställde upp för att de tyckte synd om Syd.
Detta är troligen en platta man inte köper för att man tänker sig att det är bra och kvalitativa låtar på den. Jag gissar på att köparen är ett Pink Floydfan med ett intresse för Syd och därför finner denna skiva intressant. Och för denne person rekommenderar jag plattan. För den som inte vet vem Syd är, och inte har något intresse att lära sig mer om denne man så är musiken, rent objektivt sett, troligen inte av tillräckligt hög kvalitet för att rättfärdiga ett köp. Personligen tillhör jag den första gruppen och är glad över att ha plattan i samlingen, även om jag sällan lyssnar på den idag.
Personliga höjdpunkter på plattan är Opel, Clown And Jugglers (Octopus), Golden Hair (båda versionerna), Swan Lee (Silas Lang) samt Milky Way. Dessutom är Wined And Dined en favorit när jag själv sitter med gitarren och skrålar. Och Wouldn’t You Miss Me (Dark Globe) är inte dum den heller.
Tracklist
Side A
1. Opel 6:30
2. Clowns And Jugglers (Octopus) 3:25
3. Rats 3:10
4. Golden Hair 1:44
5. Dolly Rocker 3:00
6. Word Song 3:23
7. Wined And Dined 3:05
Side B
1. Swan Lee (Silas Lang) 3:11
2. Birdie Hop 2:27
3. Let’s Split 2:35
4. Lanky (Part I) 5:40
5. Wouldn’t You Miss Me (Dark Globe) 2:57
6. Milky Way 3:27
7. Golden Hair (Instrumental) 1:47
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar