Emerson, Lake & Palmer - ”Tarkus” (1971)

Dags för en djupdykning i den progressiva musikvärlden via progmonstret Tarkus. Denna platta skapades av den tidiga supergruppen ELP, bandet bestod av Keith Emerson (keyboard), Greg Lake (bas, gitarr, sång) samt Carl Palmer (trummor). Medlemmarna hade spelat i namnstarka band som The Nice, King Crimson, The Crazy World of Arthur Brown, Atomic Rooster innan ELP skapades. Ett tag ryktades det att Jimi Hendrix också skulle ingå i konstellationen, vilken då skulle ha hetat HELP.

Detta var ELP:s andra platta och mycket kretsar kring A-sidan - det nästan 21 minuter långa episka vidundret Tarkus, bestående av ett antal kortare stycken. Den tog bara 4 dagar att spela in, vilket troligen skvallrar om musikernas expertis. Keyboards av olika slag dominerar ljudbilden – Hammondorgel, Moog, kyrkorgel, piano – vilket gör att musiken har ett annat sound än många andra progressiva band. Gitarren saknas i stort sett på Tarkus, plattan igenom, och dyker bara upp i undantagsfall. Det kan göra att musiken är lite svårare att ta till sig, förutom den progressiva touchen, om man är van vid att gitarren dominerar, eller i alla fall spelar en viktig roll. Kombinationen bas, trummor och keyboard är vad lyssnaren till största delen bjuds på, på Tarkus.

 

A-sidan är riktigt bra. Även om de individuella delarna av låten Tarkus är olika sinsemellan hänger de ihop bra och skapar en helhet. En anledning till helheten är troligen det speciella ELP-soundet som går igenom i alla låtar. Jag hör en lång låt, i dess olika vindlingar, och inte ett antal korta stycken.

Tydligen handlar låten om vidundret Tarkus och dess strider med några andra monster i förhistorisk tid...

 

Det kan nog ta ett tag att lära sig gilla A-sidan, speciellt om man inte lyssnar så mycket på progressiv musik. Det är inte alltid helt enkelt. Instrumentala låtar blandas med sjungna och det går inte alltid i fyrtakt... Och som sagt, det är ett annorlunda sound vilket kanske bjuder på visst motstånd. Det kanske är talande att jag tycker att A-sidans skönaste parti är Battlefield där faktiskt en gitarr dyker upp och solar en del.

Tarkus är en sådan stor skapelse att B-sidan hamnar i skuggan. Och även om jag har försökt lyssna på B-sidan med ett öppet sinne är det omöjligt att uppskatta den som A-sidan. Ärligt talat, den är helt enkelt inte lika bra. Många av låtarna är relativt trista och känns till viss del som utfyllnad. Det är som om bandmedlemmarna uttömt sin kreativitet på A-sidan och utmattade försöker skapa något till sida B. Avslutningsnumret Are You Ready Eddy? är ett rockn'rollnummer som känns malplacerad på skivan.

Men A-sidan är absolut skäl nog att införskaffa plattan, i alla fall om man har en fäbless för progressiv musik. Är man nyfiken på denna genre så kan det säkert vara en bra början, men eventuellt är utmaningen lite för stor. Då finns det andra band i genren som troligen är lite lättare att spontant ta till sig. Dock skall det sägas att denna skiva hamnade på topp-10 listan i USA och hamnade högst upp på Englandslistan. Så uppenbarligen finns en kommersiell potential i musiken. Eller så var människor helt enkelt annorlunda i början på 70-talet.

Bandnamnet Emerson, Lake & Palmer kom till bland annat för att säkerställa att allt fokus inte hamnade på Emerson, som var den mest berömde av de tre. Plattan är producerad av Greg Lake (han producerade bandet fem första plattor) och det coola omslaget är skapat av konstnären William Neal.

Tracklist

Side A

1. Tarkus 20:40
- Eruption 2:43
- Stones of Years 3:43
- Iconoclast 1:16
- Mass 3:09
- Manticore 1:49
- Battlefield 3:57
- Aquatarkus 3:54

Side B

1. Jeremy Bender 1:41
2. Bitches Crystal 3:54
3. The Only Way (Hymn) 3:50
4. Inifinite Space (Conclusion) 3:18
5. A Time And A Place 3:00
6. Are You Ready Eddy? 2:09