Spisa vax

torsdag 2 maj 2013

Cyndi Lauper - ”True Colors” (1986)

Eventuellt blir någon förvånad över att jag har den här plattan i samlingen, jag som vanemässigt uttalar mig ganska negativt om 80-talspop. Men den stora gåtan är varför jag har två ex av den.

Jag minns när jag köpte ett av exemplaren. Det var i vuxen ålder och jag hittade den i någon 10-kronors back, och eftersom jag alltid hade varit lite svag för den fina titellåten tyckte jag det var värt en tia. Dessutom fanns en ganska stor portion nostalgi med i spelet, jag var 14 år gammal 1986 när låten True Colors gick varm på radion och jag fick väl ett anfall av sentimentalitet där i affären. Som om allt vore bättre då... Förutom då att solen alltid sken på somrarna och det var rejält med snö varje vinter.

Men var det andra exemplaret kommer ifrån har jag ingen aning. Och varför jag skall ha två ex av just den här skivan förstår jag inte heller. Som många andra äger jag en del plattor i flera ex, men då handlar det om alternativa omslag och liknande. Mina Cyndi Lauper-skivor är identiska. Så jag tror jag skall ge bort en av dom till någon lycklig människa. Min fru, kanske. Så den stannar i familjen och jag har nästa födelsedagspresent redan klar.

Jag har alltid hyst en respekt för Cyndi Lauper. Jag har förstås aldrig träffat henne men hon verkar vara en ganska skön kvinna som går sina egna vägar. På 80-talet tyckte jag alltid att hon stack ut från mängden som en udda fågel, både när det gäller kläder, utseende och sångröst. Dessutom talar hon enligt uppgifter på nätet flytande japanska och har i en film sjungit en sång på svenska. Bara det! Och är det något man minns från We Are The World så är det Cyndis ylande.

Med det inte sagt att jag gillar den här skivan speciellt. Nä, pop från 80-talet är inte riktigt min grej. Och även om det finns en del helt OK låtar så hörs det vilket årtionde det är inspelat på. Elektroniska trummor, tunna 80-talssynthar, synthbas osv. Till Cyndis fördel skall dock sägas att det ändå är bättre än mycket annat i samma genre från samma årtionde. Jag tycker fortfarande titellåten är fin och en favorit bland ballader, en annan trevlig låt är The Faraway Nearby. Öppningslåten Change Of Heart blev en mindre hit och sett i sitt sammanhang, kommersiell radiopop från 80-talet, är den helt OK.

Kan nämnas att Cyndi också gör en cover på Marvin Gayes What's Going On. Hon gör väl en helt OK version, men vem kan göra den bättre än Marvin Gaye himself?

True Colors var Cyndis andra soloplatta, släppt efter succén She´s So Unusual. Dock sålde den aldrig i lika stora mängder som den första plattan. Cyndi Lauper är fortfarande mycket aktiv inom musik och film/TV och släppte bl.a. 2010 plattan Memphis Blues.