Kate Bush - ”Hounds Of Love” (1985)

Jag noterar en tendens att 80-talet har fått stort utrymme de senaste inläggen. Kanske lite märkligt med tanke på min avoga inställning till detta musikaliskt mörka årtionde, och min uppfattning om att jag faktiskt inte äger så många 80-talsplattor. Men här kommer ännu en, och denna gång en riktigt, riktigt, bra platta.

Hounds Of Love var Kates femte album och hennes karriärs hittills bäst säljande. Och, enligt många, hennes karriärs hittills bästa skiva. Jag är böjd att hålla med. Kate spelade in denna platta helt på egen hand på sin egen 48-kanaliga studio, och levererade plattan till EMI färdig. Eller så var det en 24-kanalig studio, uppgifterna på nätet varierar, men det spelar kanske mindre roll. Plattan blev också hennes genombrott i USA.

Jag köpte plattan som tonåring och är en av relativt få skivor jag uppskattar lika mycket i vuxen ålder som jag gjorde som tonåring. Kanske mer idag, till och med. Trots att skivan är inspelad 1985, och trots att synthen Fairlight CMI används en del, så är soundet tidlöst. Det tackar vi för. Det är lite grann av en klyscha, men den skulle kunna ha varit inspelad idag.

På Hounds Of Love lyckas Kate hitta den perfekta balansen mellan lättillgängligt och svårt, mellan radiopop och konst, mellan tyngd och lätthet. Skall jag improvisera en definition får det bli konstpop. A-sidan består av sviten Hounds Of Love och inbegriper tre inledande ganska fartfyllda låtar (inklusive hiten Running Up That Hill), den vackra och stillsamma Mother Stands For Comfort för att avslutas med något mittemellan, Cloudbusting. Lyssnaren översköljs av ljud på den fartiga A-sidan och produktionen är långt ifrån minimalistisk, men absolut inte överdådig. Än en gång, en perfekt balans.

B-sidan utgörs av sviten The Ninth Wave, som tydligen inspirerades av en målning av ryssen Ivan Aivazovsky med samma namn.

 

 

Jag har alltid upplevt B-sidan som mer svårtillgänglig och mörk, det är som om Kate sparat sina svårare idéer till denna svit efter A-sidans musikaliskt och ljudmässigt upplyftande mangling. Med det dock inte sagt att det blir för svårt. En favoritlåt har alltid varit Hello Earth, mycket tack vare ett par ytterst mystiska partier med körsång. Denna körsång är ett utdrag från den georgiska sången Tsintskaro och sjungs av Richard Hickox Singers. Som tonåring var dessa partier troligen det mest mystiska jag någonsin hade hört. Kanske är det det fortfarande. Att Kate dessutom viskar något, som jag aldrig någonsin uppfattade, gjorde det ännu mer mystiskt. Tack vare internet vet jag nu en anledning att jag inte uppfattade det - det är på tyska. ”Tiefer, tiefer. Irgendwo in der tiefe, Gibt es ein Licht.” vilket ungefär betyder ”Djupare, djupare. Någonstans i djupet finns ett Ljus”. Om inte detta är mystik, vad är det då? Nu råkar det också vara så att det inte är Kate som viskar detta utan henne polare Gabi Zangerl.

Nåväl, efter denna uppvisning i mystik avslutas plattan med den något lättsammare The Morning Fog.

Hounds Of Love har hamnat högt upp på diverse listor såsom ”Bästa platta från 80-talet”, ”Bästa platta av kvinnlig artist” etc, förutom min personliga topplista. En platta som varmt kan rekommenderas, kvalitativ musik som både är lättillgänglig och intressant. Den petade ned Madonnas Like A Virgin från förstaplatsen på Englandslistan, vilket talar för att engelsmännen känner igen kvalitet när de stöter på det (inget ont om Madonna, dock).

Tracklist

Side A

1. Running Up That Hill (A Deal With God) 5:03
2. Hounds Of Love 3:02
3. The Big Sky 4:41
4. Mother Stands For Comfort 3:07
5. Cloudbusting 5:10

Side B

1. And Dream Of Sheep 2:45
2. Under Ice 2:21
3. Waking The Witch 4:18
4. Watching You Without Me 4:06
5. Jig Of Life 4:04
6. Hello Earth 6:13
7. The Morning Fog 2:34