Mighty Sparrow - "Party Classics 2" (1988)

Denna skiva är vad min 11-åriga dotter valde helt själv, utan några ramar eller påverkan, ur en skivbutik som julklapp till mig. Det är klart att man kan undra vad hon tänkte. Varför valde hon just den här skivan av det tusental plattor som fanns där? Var det något i omslaget som lockade henne? Gav skivan intrycket av något fantastiskt? Spännande är det i alla fall, eftersom det inte är något jag själv hade valt. Skivsamlingen har blivit lite mer eklektisk. Mighty Sparrow var ett helt okänt namn för mig.

Mighty Sparrow, eller Slinger Francisco som han egentligen heter, är en legendarisk calypso och socasångare (soca = Soul of Calypso, en hybrid av dessa stilar, skapat som ett sätt att blåsa liv i calypson på 70-talet). Han föddes 1935 på Grenada men flyttade till Trinidad vid ett års ålder, där han växte upp. Han började tidigt med musik, och fick sitt artistnamn utifrån han var ovanligt aktiv på scen, och hans vänner tyckte han skuttade runt som en sparv (sparrow). Han blev en viktig person för musikerna på Trinidad eftersom han kämpade för att förbättra deras förhållanden, och iscensatte bl.a. en rad bojkotter av tävlingar. På 50-talet blev calypson populär en tid i England, och Mighty Sparrow fick en del framgångar där. Han försökte också nå framgång i USA, men det var svårare. Under decenniernas lopp nådde han dock allt större framgång internationellt, och från mitten på 80-talet bodde han halva året i New York. Han lever fortfarande, bor kvar i New York, och har något enstaka framträdanden. Under karriären har han vunnit ett stort antal titlar, Calypso King, King of Kings osv. (tävlingar och titlar tycks vara populärt inom calypson). Antalet skivor han släppt är stort, minst 60-70 stycken. En levande legend.

En kall, mörk vinterdag är en sådan här skiva den rätta medicinen. Då blir hemmet en strand i Karibien, jag vill stanna hemma från jobbet och sola, min fru kräver all inclusive och slutar laga mat, och barnen vägrar lämna hotellet för de vill bara vara vid poolen. Vi måste gå till havet, säger jag, och de svarar i ett unisont NEJ! Så skivan skapar en skön, trevlig stämning. Det är energisk och glad musik, inte depressiva ballader om döden. I mina öron, som inte är så vana vid kalypso, så låter allt ganska likadant. Men så brukar det ju vara med musikstilar man inte är så bekant med. När jag hör låtarna får jag för mig att livet i Karibien måste vara härligt, de låter ju så glada och uppåt, fria från bekymmer. Inga tunga vintermånader. Nu vet jag ju att det ofta inte stämmer med verkligheten, och att livet är/har varit ganska hårt i många av dessa länder, kanske lämnar man sådant därhän i stunderna av musikaliskt skapande, vad vet jag. Om man vill ha en skiva med glada och energiska toner, filtrerat genom karibisk sand, då kan det här vara något.


Tracklist

Side A
1. Medley: Miss Mary / Jane / Royal Jail / Benwood Dick / Sa Sa Yea / Congo Man

Side B
1. May May
2. Bag O' Sugar
3. Elayne Harry & Mama