Bandet bestod av David Kagan, Eric Bazilian och Rob Hyman, detta var deras självbetitlade debutplatta. Som producent hade de Rick Chertoff. Plattan är utgiven på Arista där legendaren Clive Davis då hade börjat, men att ge ut Baby Grand var väl inte någon av hans större bedrifter. Den som kan sin musikhistoria känner eventuellt till att Hyman och Bazilian efter två album med Baby Grand skapade The Hooters med vilket de fick stora framgångar. Även flera av Hooters plattor producerades av Chertoff. Så är man ett Hootersfan (vilket jag inte är) så kan skivan vara intressant ut ett historiskt perspektivet, men då ska man nog vara ett ganska seriöst fan.
Musiken kan beskrivas som 70-tals softrock, absolut välproducerat och vad det tycks, duktiga musiker. Men ack så trist. En sådan där platta som är omöjlig att sitta och lyssna uppmärksamt på någon längre tid, för man blir så uttråkad. Tyvärr har jag dessutom lite svårt för Kagans sångröst, som förstärker den smöriga känslan. Det finns egentligen ingen låt som jag tycker utmärker sig på något sätt, och man kan lugnt bläddra förbi denna skiva om man råkar stöta på den på en loppis.
Tracklist
Side A
1. Never Enough 4:20
2. Can't Keep It Inside 4:36
3. Bring Me Your Broken Heart 3:49
4. Lady Of My Dreams 4:46
Side B
1. Down, Down 7:00
2. Alligator Drive 5:19
3. Shinin' In The Spotlight 3:55
4. Boy In The Band 5:01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar