Tony Carey - "Blue Highway" (1985)

En del känner eventuellt till Tony Carey från hans tid i Rainbow, där han var keyboardist 1976-77. Personligen känner jag till honom via ett av hans soloprojekt, Planet P Project, eftersom jag som tonåring köpte albumet Pink World, en av PPP:s plattor. Efter den korta tiden i Rainbow har Tony haft en solokarriär som sträcker sig ända till idag. Jag vet inte riktigt hur framgångsrik den varit, men uppenbarligen har han kunnat försörja sig på den, och har haft några singlar uppe på Billboardlistan. Sverige har han besökt genom uppträdande på Sweden Rock Festival 2015. Solokarriären har innehållit plattor under eget namn, som Planet P Project och Rainbowrevivals i olika skepnader/namn. Han har också producerat andra artister samt gjort en del filmmusik för tysk film och TV, troligen förklarat genom att han bor i Tyskland sedan en längre tid. Tar man en titt på hans diskografi är den ruskigt lång, så han har varit väldigt aktiv, vad det verkar som.

Men dagen platta är inte något jag tycker speciellt bra om. För det första är det lite för mycket av en 80-talsproduktion. Soundet är tyvärr präglat av detta årtionde, även om det inte är extremt, det finns värre exempel. Men syntharna, gitarrerna, trummorna är tillräckligt stöpta i 80-talets form för att jag ska rygga tillbaka. Sedan är själva musiken problematisk, det är rockballader, en del soft rock kanske med lite popinslag. I vilket fall inte min grej. Slutligen gillar jag inte riktigt Tonys lite hesa sångröst, jag förknippar den alltför mycket med plattan Pink World, som jag idag tycker låter ganska billig och taskigt producerad. Det intrycket förs automatiskt över till Blue Highway via Tonys röst, vare sig jag vill eller inte. Varför köpte jag då plattan, kan man ju undra. Tja, lite som vanligt, jag hittade den för en tia eller så på en lokal skivbörs, blev lite nyfiken på hur Tony lät under sitt eget namn, så jag ville stilla nyfikenheten.

När jag försöker vara lite objektiv så hör jag att vissa av låtarna inte är så dumma egentligen, som kompositioner. Jag tror Tony är en ganska OK låtskrivare. Men kontexten, 80-talet och Pink World-vibbarna, påverkar mig så pass negativt att upplevelsen inte blir så njutbar. Men hej, har man en fäbless för 80-talsproduktioner, med fokus på (soft) rock, så kan man nog gilla den här plattan. Men inte min grej.


Tracklist

Side A
1. We Wanna Live 4:18
2. She Moves Like A Dancer 3:57
3. Live Wire 4:42
4. 10,000 Times 4:08
5. Tear Down The Walls 3:43

Side B
1. Blue Highway 4:33
2. Love Don't Bother Me 3:58
3. Katy Be Mine 4:18
4. Like A Rock 4:12
5. Out Of Town Woman 3:43