Tangerine Dream - "Stratosfear" (1976)

Jag kan inte påstå att jag har många tyska plattor i samlingen, än mindre kan jag påstå att jag känner till speciellt många tyska artister och band. Kraftwerk, Nina Hagen, Nena, Scorpions, Rammstein och så ett gäng band från Krautrockscenen. Och så Tangerine Dream. Tyskland är ett stort land, men antalet berömda artister korrelerar inte till befolkningsstorleken. Jag antar att det är språket som är barriären, svenska artister har nog haft en större tendens att sjunga på engelska.

Precis som Kraftwerk använder sig Tangerine Dream mestadels av synthar av olika slag, men där slutar nog likheterna, musikaliskt i alla fall. Kraftwerk är kallare, hårdare, kyligare, mer precisa i sina arrangemang, nästan robotlika, medan Tangerine Dreams skapelser utstrålar värme, mjukhet och en medmänsklighet. Även om Tangerine Dream ibland kan skapa mörka och dystra landskap, så finns ändå en behaglig känsla. En annan skillnad är att Kraftwerk mer gjorde vers-vers-refräng låtar, ofta med sång, vissa ganska popiga vilket ett antal radiohits visar, medan Tangerine Dreams skapelser mer lutar åt ljudskulpturer utan samma tydliga struktur, alltid instrumentala. Tangerine Dreams musik är helt enkelt mycket flummigare, och det är inte förvånande att det var ett populärt band bland de hippies som besökte Goa på 70-talet. Hur många LSD-trippar som haft denna platta som soundtrack, i 35 minuter i alla fall, kan man ju fundera över.

Stratosfear var bandets åttonde platta. Den mixades först av Nick Mason från Pink Floyd, men på grund av tjafs mellan Tangerine Dream och Virgin övergavs denna mix. Det är en skön platta, en musikalisk resa i medvetandets inre regioner. Det var sista plattan där den klassiska sättningen Edgar Froese, Peter Baumann och Christopher Franke samarbetade. Soundet är typiskt elektroniskt 70-tal, positivt menat, ofta ganska mörkt, vissa partier skulle kunna vara soundtrack till A Clockwork Orange. Men som nämnts finns alltid en värme där, det är som om musiken sveper in lyssnaren i en mörk, varm filt. Det som var nytt på Stratosfear var att vissa analoga instrument smyger sig in här och där, gitarr hörs, någon sorts flöjt, flygel. De ligger ofta i bakgrunden, synthen dominerar, men de andra instrumenten bidrar till stämningen. Hela skivan avslutas faktiskt med några minuters pianoackord där en flöjt också hörs.

Fyra låtar av olika längd, de är ganska varierande även om de längre tider kan ligga en och samma synthloop i botten som hypnotiserar. Men ovanpå denna händer olika saker vilket gör att det aldrig känns tråkigt. Troligen inte en skiva för alla, men jag gillar den.


Tracklist

Side A
1 Stratosfear 10:04
2 The Big Sleep In Search Of Hades 4:45

Side B
1 3AM At The Border Of The Marsh From Okefenokee 8:10
2 Invisible Limits 11:40